Jag har varit krasslig i snart 2 veckor, och när immunförsvaret är nere så gör knäet ont k.o.n.s.t.a.n.t. Det blir ilningar och dunk i benet dygnet runt, och jag har behövt ha kryckor vissa dagar.  Det gör mig galen att det aldrig slutar göra ont. Samtidigt kan jag inte rehaba något när jag är småsjuk, det går inte rent fysiskt, så då går jag runt och är super frustrerad/arg/ledsen/stressad. Utöver allt det här har jag en massa att göra i skolan. Det blir en ond cirkel alltihop.

 

Största delen av tiden går jag runt och känner mig som en avdankad 21-åring i förfall. Är varken i form fysiskt eller psykiskt, förut har jag iaf kunnat falla tillbaka på en stark kropp, vilket hjälper huvudet att fungera. Well, not anymore. Jag är inte van vid det här.

 

Fast mest av allt vill jag bara att det ska sluta göra ont så jag kan få känna att rehaben går framåt, och att jag inte sabbat allt.

 

Jag fick iaf träffa Knas-Klara en stund igår, det var lite mysigt även om det var snorkallt.

 

 

Jag skulle ljuga jävligt grovt om jag skyllde på att inget intressant hänt i mitt liv, och att jag inte skrivit pga det. Den enkla sanningen är att min G-knapp på tangentbordet har pajjat och gör att det inte går att skriva. Nä, inte det heller, även om det är sjukt irriterande. Det är faktiskt så att livet som (ny)opererad är enformigt och deppigt. Det blir lite för deprimerande och gnälliga texter när jag är arg = tråkigt att läsa.

 

Knä-historien har fortsatt sen jag skrev senast. Efter att ha fortsatt blivit nekad magnetröntgen på huddinge sjukhus (eftersom man tydligen inte röntgar sådana här skador hos dem...) så tog jag kontakt med den privata försäkringsläkaren som hjälpte mig efter att jag gjorde illa knäet första gången i Bad Gastein 2012. Han skrattade när jag sa att jag inte fick någon röntgen, eftersom han bara genom att känna på benet visste att något var av. Så det blidde magnetröntgen och beskedet att korsbandet var helt av... Vilket resulterade i operation 8 oktober. 

 

Så just nu går mitt liv ut på att plugga, försöka åka kommunalt utan att bli omkullknuffad i rusningstrafik, rehaba i mängder både själv och hos sjukgymnast. Framförallt saknar jag normal träning, något som jag inte gjort sedan i juli. Det blir styrketräning för överkropp och rehab, that's it. Saknar konditionsträningen.

 

Förövrigt tentapluggade jag på morfin, och det var ju synd att morfin inte är något man blir kreativ av. Min hjärna har fan aldrig varit så seg. Å andra sidan har jag nog aldrig varit så rolig eftersom alla filter, what so ever, var helt borta =)

 

Svullet och asfult knä! 3 hål och ett snitt.

 

Sjukt skönt, är så trött på att lyssna på kundgnäll varenda arbetspass. Problemet är bara att jag redan är rastlös efter att ha varit vaken i ca 2 h... 

 

På Torsdag åker mamma, Camilla och jag till bulgarien och kommer hemma fredagen veckan efter, så det blir lite miljöombyte. Det betyder att jag ska tvätta och packa hela onsdagen, typ?

 

Förövrigt avslutade jag min jobbperiod på bästa sätt, genom att cykla i skyfall och åskoväder till jobbet igår och bli blöt som en jävla utter. När jag gick upp vid 05.00 var det en ridå av blixtar över hela himlen, men jag tyckte att det lugnade ner sig och bestämde mig för att cykla i alla fall. Väl ute på cykeln började det regna ännu mer, med åska rakt ovanför mig. Trodde jag skulle skita ner mig, och jag har typ 9 liv eftersom överlevde den cykelturen igår. 

 

Jag har dessutom börjat bli förföljd. När jag skulle gå ut ur lägenheten igår sådär tidigt på morgonen (ingen har någonsin varit vaken när jag går till jobbet...) så smäller jag upp dörren rakt i ansiktet på pundaren som bor ovanför mig. Jag håller på att få en hjärtattack och skriker rakt ut. Japp, han fick dörren rakt i ansiktet efter att ha stått och försökt titta in i mitt titthål, fast från utsidan. När jag stänger dörren så står han bara och flinar? Det var väl tur att han hade sin sedvanliga hjälm på sig, jag tror han är rädd för att en komet ska slå ner i huvudet på honom, och att han antagligen har folie på insidan för att skydda sig från elektromagnetisk strålning... En dörr i huvudet gjorde mao inget, men fortfarande scary.

 

Sedan följde han efter mig ner till cykeln och bara stod och glodde. Till historian hör att det här miffot alltid hänger nere på jobbet, där han bara står och glor på en oavbrutet och typ mumlar... besvärjelser? Han går absolut inte att prata med.

 

Sedan när jag kom hem efter jobbet och skulle byta om till stallkläder så tyckte jag mig höra att någon drog i mitt dörrhandtag, men trodde bara jag hört i syne. Men sedan hörde jag det igen och tittade ut genom titthålet. Tror ni inte idioten står där utanför? Det är lite obehagligt bara.

 

Inte för att jag har pysslat med speciellt mycket sedan senaste gången jag bloggat, mest jobbat & sovit. 

...och sabbat mitt högerknä efter ett misslyckat hopp från en diskbänk och ner på golvet. Jag kom ner från bänken, men inte helskinnad och kind of med ryggen först. Det är dåligt. 

 

Efter att ha suttit på akuten x antal timmar mitt i natten så fick vi veta att jag gjort illa ledbandet på insidan av knäet (som om det inte räcker med ett halvtrasigt korsband redan..), men att ryggen var fit for fight. Kände inte ens att jag slog i den för att knäet gjorde så förbannat ont.

 

Nu har jag ett robotben för att inte kunna vrida benet, och rehabar 3 gånger om dagen för att komma tillbaka så snabbt som möjligt. Men det går långsamt...
Däremot är jag en sådan där person som är bra på att vara skadad, för jag är uppfinningsrik. Jag cyklar med ett ben, jag rider, jag går till gymmet osv. Jag intalar mig att det går snabbare att få ordning på skador om man hittar lösningar som gör att man kan göra exakt samma saker som innan (undantaget att klättra på diskbänkar, jag är klar med sådant).

 

Ugglekojjan är sommarfin! Någon dag ska jag räkna antalet ugglor jag har på 24 kvm. Kan bli ett läskigt uppvaknande.

 

Under tiden som jag städade poppade jag gympamusik, för om typ en vecka åker jag till Eskilstuna och utbildar mig till gruppträningsinstruktör. Ett krav är att man har all musik på CD (hallå, det är 2014... Daah), så jag har suttit och bränt ner all mammas gympamusik som hon haft de senaste åren (varför göra det svårt för sig när man ändå gjort alla passen?), och uppdaterat muskelminnet till varje låt, dvs. studsa omkring (Ja, samtidigt som jag städade).

 

Det trista är väl kanske att det mesta som vi ska gå igenom har jag redan gjort. Jag kan dra grundläggande fysiologi i sömnen efter att precis ha läst en kurs om det, kan även rabbla all skit på latin om det skulle vara så. Sen ska vi lära oss hur man räknar bpm, och kunna kroppens anatomi (well, jag kan köra den på latin också). Däremot ska ledarskap och pedagogik bli lite roligare =)

 

 

Vaknade med fetaste huvudvärken, och jag börjar fundera på om det är för att jag börjat sova för tungt, och för länge. Att mitt huvud inte vill att kroppen ska ta igen all förlorad sömn det senaste året är tydligt det! Nu får jag börja ställa klockan dem (få) dagarna jag inte jobbar så jag slipper tung skalle.

 

Jag sitter dessutom och uppdaterar gmail frenetiskt. Jag vill ha tentaresultaten NU, och jag får hjärtklappning varje gång telefonen plingar att det har kommit mejl. Spattigt! Sen tycker jag även att infomejlet från min gruppinstruktörsutbildning som är om ca 1½ vecka ska dimpa ner i inkorgen så jag kan boka tåg till eskilstuna någon gång...

 

Efter den här helgen har jag även lärt mig att man inte ska hetsa sin syster i diskussioner om HBTQ-frågor, vilket jag och mamma tydligen var jävligt bra på. Det slutade med att hon basicly puttade mig av stolen vid köksbordet och ner med planeten i golvet. Mitt lår är illa skadat med ett sjysst blåmärke från kanten på stolen.

 

 

Jag jobbade i Fredags, och i Lördags fyllde Pär år. Eftersom jag är världens roligaste människa så gav jag honom ett lopp! Så vi var på Solvalla med mamma och sprang Color me rad. Det är inte varje dag som man springer under färghot, och tillslut såg man ut som en levande pride-flagga. Färgen smakade äckligt, och jag behövde tvätta håret 3 gånger för att få bort alla färg, men det var det värt. Efter loppet var det picknick och hetsdusch med värsta eftersvettningarna ever för att hinna hem till Pärs föräldrar för att äta middag.

 

Avslutade helgen med att jobba igår igen och fira mig själv en vecka i efterskott. Äntligen fick jag äta lite tårta.

 

 

 

Jag är klar med första universitetsåret, och efter att ha haft sista examinationen igår (hålla föredrag) åkte jag hem och satte mig innanför ytterdörren på tröskeln och bara stirrade av lättnad. Etersom jag inte hade bråttom till något så satt jag kvar en bra stund, bara för att jag kunde. Kan fortfarande inte fatta att hela det här överjävliga läsåret med en satans massa korta grundkurser och tenta på tenta på tenta så är det värsta över, och nästa år är det längre kurser som faktiskt är intressant. Det kommer bli cell- & molekylärbiologi på hösten, och på våren energiomsättning & humanfysiologi. Sounds very good.

 

Nu ska jag jobba en hel del i sommar, och visst, det är ett ganska muppigt schema med långa arbetsveckor (7-9 dagar på raken hela tiden), men det är ändå överkomligt eftersom jag inte behöver sätta mig och plugga efter att jag slutat. Dessutom har jag fått förhöjd lön = glad tjej.

 

Nu ska jag byta om och vänta tills Pär kommer hit så vi kan springa en sväng. På Lördag är det Color me Rad på Solvalla som gäller, färgglatt skare' va'!

 

Sitter och peppar mig med den tanken under tentaplugget, och försöker att inte komma på hur mycket jag ska hinna göra under den korta tiden =)

 

Men, jag har redovisning på måndag, och tenta på onsdag, sen är det 4 dagars ledighet som väntar tills sista kursen för terminen börjar. När det gäller mig så betyder ju "4 dagars ledighet" att jobba iaf 2 av dem. Men fan, kommer inte ihåg när jag hade 2 hela dagar ledigt senast! (jo, det gör jag, efter biokemitentan... men iaf)

 

Hamsterhjulet har liksom varit igång måndag till fredag i skolan, sedan upp tidigt och jobba på lördagen, och sen klota i sängen efter att ha pluggat några timmar däremellan. Sen vaknar jag ändå tidigt på söndagen och är svintrött, och kan inte somna om... Därefter är hela dagen som ett töcken, och jag är typ halvsovande från det att jag går upp tills det att jag somnar igen?

 

Det ska bli skönt att ha hemstudier nästa vecka och slippa piffa och ha på sig byxor och BH. Awesome. Det blir däremot jobb fredag-måndag... Hoppas det blir lugnt! 

Fast! Jag stötte ihop med Elun i rulltrappan idag på väg till KI, vilket var awesome på riktigt.

 

Förövrigt så har vi lyssnat på en föreläsning om "oönskade ämnen" idag, i livsmedel alltså, och dem påstår att koffein är oönskat? Jeez. Det beskrivs som en "psykoaktiv centralstimulerande drog", det låter gott.

 

Sen är det helt underbart att vi använder ett av de farligaste bakteriella toxinet i botox. "Jo men det är nog sjukt bra att vi tar det här asgiftiga ämnet och stoppar in i ansiktet så vi inte ser så rynkiga ut!". Vem kommer på något sånt? Det är alltså en bakterie som heter Clostridium botulinum som bor i jorden, och som producerar ett toxin som innehåller 2 proteiner. Hemagglutinin och ett neurotoxin, och det är neurotoxinet som vi sprutar in i kroppen för att bli snygga då det förlamar muskulaturen. Det måste ju vara hälsosamt...?
1 mikrogram är förövrigt en dödlig dos, och man har hittat 50 mikrogram/ml i bönkonserver. Mums.

 

Just sånt där tycker jag är lite roligt att kunna, har fått en massa sådan här onödigt rolig kunskap de senaste dagarna. Typ saker som handlar om Gin & tonic, ananasenzymer och gröna potatisar, men det får bli en annan gång! 

 

Nu ska jag äta tidig middag, och sen möta upp Camelia för att skaka lite rumpa på Afropasset.

 

Jag är inte lagd åt det håriga hållet, utan är mest fjunig på benen, och när jag rakar dem så får jag alltid massa inåtväxande hårstrån när det växer ut igen... Det är en sjukt dålig kombo med eksem och torrhet, eftersom det blir mycket värre då. SÅ, att rycka ut hårstrået måste ju vara bättre, och inte lika många strån borde växa inåt?

 

Jag har hört att det ska göra väldigt ont, så jag var typ inställd på att gråta av smärta. Ptjaa, jag tyckte knappt det kändes något... Så jag stod i badrummet och körde rejs över benen så håret bara sprutade, tillsammans med massa död hud som gjorde att det såg ut som en hel sandstorm! 

 

Jag är fett nöjd med min epilator, det var egentligen bara det jag ville säga. Fråga mig inte varför jag skrev så detaljerat, inbillar mig att någon är intresserad av hela historian och att jag lätt spårar ur.

 

Nu ska jag äta upp resten av mitt bananbröd med mandelsmör på (det jobbiga med att läsa nutrition är inte att man blir "rädd" för mat, däremot blir man jävligt kräsen när det kommer till innehåll), och sen ska jag sätta igång med vårt Bisfenol A-grupparbete.

 

 

Okej, nutritionst blir jag. Ingen vet vad en nutritionst är. Ingen vet att vi läser fruktansvärt komplicerad kemi i nästan 1 helt år av utbildningen för att förstå alla mekanismer som den mänskliga kroppen är kapabel till. Det ger en enorm förståelse för hur mycket man kan förstöra genom att sköta om den fel, och man blir automatiskt kräsen i hur, vad och när man äter, sover och tränar. Kroppen mår bättre av den omtanken.

 

But, Ingen vet vad en nutritionst är, "är det typ en dietist?". Nej, dietister läser knappt någon kemi, det är mer inriktat på samhälle och hur man förhåller sig till sjukdomar. Jag kan (snart)... allt? och det kanske viktigaste: just varför det är så. Och det är ballt. Yes it is. Sedan är det en annan femma att det är väldigt få som tar en på allvar i det man säger, inte vet jag om det beror på att jag är tjej och ung, eller något annat. = man slutar lägga sig i kostdiskussioner över huvud taget. 

 

Men, vad vi allt mer förstått är att de som utbildar sig till nutritionister, och som läser andra oh tredje året, pluggar vidare efter kandidatexamen för att det inte finns något för dem att göra. Eller, såklart man kan, men det verkar som att den enda säkra framtiden är att plugga en masterprogrammet, för att sedan forska.

 

Det känns faktiskt trist att man måste förklara för en eventuell arbetsgivare vad en nutritionst är, vad utbildningen går ut på och vad man faktiskt kan.

 

Gosh vad den här utbildningen känns tråkig för tillfället.

 

Nu ska jag sova.