KRÖNIKA. För ett tag sen satt jag på ett fik och hörde bakom ryggen hur två kvinnor – ganska unga kvinnor dessutom – beskrev för varandra hur de hade stukat till ett okunnigt affärsbiträde i nån klädaffär. Den ena väste ”såg du att hon nästan grinade?”, den andra kompletterade med att ”jamen om man inte kan nåt ska man ju inte jobba med sånt. Juh!” Huggtänderna nästan glimmade – två ganska ordinära brudar med klädkassar och samma sorts kläder som de flesta modebloggare bär …

Hur mådde biträdet? Förmodligen sökte hon tröst hos nån kollega, med hårdare hud, som kramade om och sa att Bry dig inte om det, man lär sig, det måste få rinna av. 

Kunden har alltid rätt, har jag hört till leda. Ja, om kunden är trevlig. Dryga, otrevliga, oförskämda kunder har alltid fel, även om de skulle ha rätt. Om nåt blivit fel i butiken, på caféet, i kiosken eller på MediaMarkt är det nästan aldrig fel hos den som sålt varan eller tjänsten. I min värld jobbar människor med serviceyrken för att de vill hjälpa till. 

Kön på Systembolaget eller provrummet på H&M är någons arbetsmiljö. Du som står där är alltid bara en oförskämdhet från att vara ett arbetsmiljöproblem. Och ett arbetsmiljöproblem som knappt nån gör något åt.  

När såg ni senast en skylt på väg in där det står att ”I den här affären förväntar vi oss att kunderna är verbala, väluppfostrade, inte ljuger om sin storlek och har täckning på kontot för inköpet”? Inte så ofta va? Fast nog skulle det behövas … 

På samma sätt är det med stress. När det står ”stresstålig” i en platsannons (eller nåt annat: många-bollar-i-luften, hög simultankapacitet) är det egentligen bara att skriva ”risig arbetsmiljö” också, så folk vet. För vi skulle inte acceptera det när det gäller chaufförer, lärare eller snickare, eller hur? 

Vi talar alltså alldeles för lite om den psykosociala arbetsmiljön, och det borde vi inte göra. För med en för stor stress, för många otrevliga kunder, är det lätt man missar med den andra arbetsmiljön. Glömmer sätta på larmet, ramlar med för många varor, svimmar. 

Och lite till mans kan vi ju faktiskt bidra till en bättre social arbetsmiljö. Genom att bara vara lite mer korrekt i affären, veta vår storlek och inte stanna för länge efter stängningsdags. För det finns en massa myter om handeln, som att bara man är inne innan stängning får man stanna.

Icke alls så. Handla det du ska och stick. De i affären vill också hem till familj och barn. Respektera det. Och nej, det är inte biträdets fel att klänningen bara finns kvar i gult. Du har inte rätt. I varje fall inte om det innebär att du ska vara snäsig mot henne. 

Och var trevlig mot krogpersonal. Är du inte det finns det många sätt för en förbannad servitris att ge igen. På vägen från köket med din tallrik i handen kan din parmesan bli mer än bara parmesan.