Det enda jag vill klargöra är en skillnad som finns. 

 

Jag jobbar på ett 7-eleven, i stort sett bara helger, men lite vardagar här och där. Jag står inte där för att jag tycker det är kul, för det är alltid problem, utan för att det inte finns någon arbetsplats som vill anställa en 19-årig helgjobbare utan körkort som inte kan arbeta vardagar i vanliga fall. Till stor del för att det finns en massa generaliserade fördomar om att alla tonåringar är  oansvariga osv.. men just det är en fråga i sig. Därför kan jag inte, hur mycket jag än vill, sluta på mitt nuvarande jobb.

 

Ja, det finns otroligt fina och trevliga kunder som man lärt känna, men det finns minst lika många som förpestar hela ens arbetsdag. Det finns kollegor som man kommit nära, och sådana som man bara vill ställa upp vid en skyttegrav och avrätta med ett skott mellan ögonen. 

 

Vad är den oerhört viktiga skillnaden jag vill framföra som har med mitt jobb att göra? Jo, den viktiga skillnaden som en del människor inte verkar kunna skilja på. Att betjäna någon och att tjäna någon.

 

Jag står där för att ta BEtjäna dig, inte för att tjäna dig. En tjänare får du göra i princip vad du vill mot, men inte mot någon som BEtjänar dig. Jag ska inte anses vara mindre värd för att jag BEtjänar dig, för jag är inte din tjänare. Oavsett om en person BEtjänar dig, eller tjänar dig (vilket är uråldrigt) ska båda i min mening behandlas med värdighet och respekt. 

 

Så, jag BEtjänar dig, det är mitt jobb, om jag inte står där och ger dig dina varor kommer du inte få några, och du kommer heller inte få några om du inte kan betala för dig, så vem är det egentligen som bestämmer? 
Sidorspår

 

Av någon anledning behandlas jag som om jag inte har något som helst värde. Bara för att jag befinner mig i min arbetsroll som BEtjänare blir jag mindre värd, och det gör det tydligen okej att skälla på mig, säga elaka saker, uttala påhopp och ibland även personangrepp. Jag vill bara förtydliga att bara för att jag har arbetsuniformen på mig så tas inte mina känslor automatiskt bort, dem har jag kvar. Bara för att jag står där får du inte bete dig hur som helst, jag är fortfarande en människa, kom ihåg det, och du kan ha förstört hela min dag för att du beter dig så jävla omoget. Många tror säkert att majoriteten av dessa möten är unga människor, för det är ju faktiskt dem som är ouppfostrade och oansvariga! Men nu ska jag göra dig besviken. Sådant här bemötande kan man få av vem som helst, det finns ingen grupp människor som utmärker sig. De är gamla, unga, långa, korta, svenska, utländska, killar, tjejer, you name it. Fast nu kom jag på ett undantag, barn mellan 6 och 12 år som kommer in med sina mynt för att handla lördagsgodis och som vill ha kvittot. De barn som kommer in genomsvettiga på sommaren med cykelhjälmen på sniskan och flåsar fram "kan du hjälpa oss fylla cykeldäcken?", eller kommer dragandes på en snowracer och frågar om de kan få ett glas vatten, men att de inte har några pengar, eller frågar om jag har ett plåster för de tränar på att åka skateboard och att det inte gick så bra nedför backen. Tror det här är enda gången jag gillar barn. 

 

Men...

 

Nästa gång du är på dåligt humör, låt bli att säga något över huvud taget. Det är inte mig du är arg på.

Hade du tänkt ta ut pengar, men att du blir nekad pga. att jag inte har några 100-lappar kvar, acceptera stället för att bli irriterad, jag kan inte trolla + att det är helg och vi får ingen växel.

Kommer det upp ett felmeddelande på skärmen när du försöker betala med kort att det inte fungerar, då får du lita på mig när jag säger att du blir tvungen att ta ett annat kort, och att jag inte lurar dig. Och nej, jag kan inte trolla den här gången heller.

Om jag tror att du är för ung för att köpa tobak och du inte kan visa upp legitimaion hjläper det inte att skrika och spotta på golvet. Jag följer ett avtal jag skrivit på.

Istället för att stå med näven i luften ute vid pumparna och skrika att det inte går att tanka är du välkommen in och fråga vad som är fel, och du får genast veta att du måste trycka på den gröna knappen ovanför pumphandaget också, fast det är forstås enklare att bli arg på mig. Sorry.

Jag är ledsen, kundtoaletten är ur funktion, det är inget jag kan göra något åt.

Att stå vid dörrarna och gorma glåpord när butiken inte öppnat gör inte att du får komma in, det blir bara obehagligt, speciellt när du börjar peka finger. 

Att jag är en ung tjej gör inte att du får kalla mig för älskling, hjärtat, lilla gumman, sötnos elle dylikt. De orden är reserverade för pojkvänner och familj, och ni förstör dem orden för mig.

Om internet ligger nere kan jag inte bjuda dig på fika, det kan jag inte, butiken går back och det är inte hos oss feler ligger, jag är ledsen.

Det går finfint att komma in och fråga "ursäkta skulle du kunna visa hur jag ska fylla luft i däcken? Det verkar inte fungera när jag försöker", istället för att komma in och utbrista "INGENTING FUNGERAR PÅ DEN HÄR JÄVLA MACKJÄVELN, NU FÅR DU FÖRFAN KOMMA UT OCH FXA DET ÅT MIG".

Nej, du får absolut inte mitt nummer på baksidan av kvittot.

Nej, jag vill inte ha skamliga förslag.

Nej, kunden har inte alltid rätt, ibland har de så inihelvete fel.

Nej, du får inte släppa roliga skämt om att kvinnors plats är i köket så jag hör när du står och larvar dig med dina polare, det är inte ens roligt.
Nej, det är inte okej att luta dig fram över disken och röra mig

Nej, du kan inte köpa mig

 

Jag trodde att sådana saker var självklara typ?

 

Skulle de personer som skrikit hot och anklagelser om att jag inte kan något och är inkompetent ha en enda tanke på att göra så mot mig när jag är civilklädd? När jag bara är "jag" ute på stan? Nej, för man gör inte så mot medmänniskor, man behandlar dem (oftast) med respekt, men så fort jag står och BEtjänar folk blir jag mitt yrke och jag får betalt för att bli en syndabock för alla som har problem med att kommunicera på ett normalt sätt. Thank you very much. Det dödar mig inombords eftersom jag fortfarande är en människa.

 

Det är inte bara kunderna som gör att man känner sig rätt hopplös, även vissa kollegor, men det är en annan femma.

 

Idag har jag frågat mig själv så många gånger som helst vad fan jag gör där egentligen. Dagen började med att hela butiken såg ut som skit för att inget hade gjorts vid stängningen, kunder skällde, försenade kollegor, strulande datorprogram, julhandel med massa kunder osv.

 

idag gick jag hem med en känsla av att inte vara värd mer än luft, jag var uppgiven, kränkt och trött på att bli behandlad respektöst när jag försöker lösa dina problem och hjälpa dig. Men jag är inte trollkarl.

 

Kanske något osammanhängade, sammanfattningen är iaf: VAR INTE SÅ FÖRBANNAT JÄVLA OTREVLIG MOT SÅDANA SOM JOBBAR INOM SERVICEYRKET. VI ÄR MÄNNISKOR. Jag tycker det är vanligt hyfs.