Okej, nutritionst blir jag. Ingen vet vad en nutritionst är. Ingen vet att vi läser fruktansvärt komplicerad kemi i nästan 1 helt år av utbildningen för att förstå alla mekanismer som den mänskliga kroppen är kapabel till. Det ger en enorm förståelse för hur mycket man kan förstöra genom att sköta om den fel, och man blir automatiskt kräsen i hur, vad och när man äter, sover och tränar. Kroppen mår bättre av den omtanken.

 

But, Ingen vet vad en nutritionst är, "är det typ en dietist?". Nej, dietister läser knappt någon kemi, det är mer inriktat på samhälle och hur man förhåller sig till sjukdomar. Jag kan (snart)... allt? och det kanske viktigaste: just varför det är så. Och det är ballt. Yes it is. Sedan är det en annan femma att det är väldigt få som tar en på allvar i det man säger, inte vet jag om det beror på att jag är tjej och ung, eller något annat. = man slutar lägga sig i kostdiskussioner över huvud taget. 

 

Men, vad vi allt mer förstått är att de som utbildar sig till nutritionister, och som läser andra oh tredje året, pluggar vidare efter kandidatexamen för att det inte finns något för dem att göra. Eller, såklart man kan, men det verkar som att den enda säkra framtiden är att plugga en masterprogrammet, för att sedan forska.

 

Det känns faktiskt trist att man måste förklara för en eventuell arbetsgivare vad en nutritionst är, vad utbildningen går ut på och vad man faktiskt kan.

 

Gosh vad den här utbildningen känns tråkig för tillfället.

 

Nu ska jag sova.