Det som är läskigt är att det inte finns någon finmotorik, explosivitet eller uthållighet. Kränger tunnelbanan så fattar inte knäet hur det ska parera rörelsen, och viker sig istället. Praktiskt i rusningstrafik! Det nya korsbandet vet liksom inte hur det ska fungera som korsband, eftersom det är senor från baksida lår som sitter där... Jag har fått lära mig att man har receptorer på korsbanden som talar om för hjärnan vart i rummet det befinner sig, och det är därför man har så dålig balans och inte riktigt vet vart man har benet någonstans. (Tro mig, det ser ganska kul ut när man lär sig att gå igen eftersom man inte har någon som helst aning om hur mkt man böjer knäet...)

 

Nä, men det blir bättre. Jag ligger före i rehaben, men det är fortfarande fasta punkter som man måste vänta in för att få fortsätta framåt. T.ex. får man inte påbörja större delen av rehaben förrän det gått 3 månader, för det är så lång tid det tar för skruvarna som är inborrade i benet att sätta sig, och för baksida lår att läka. 

 

Jag blir iaf helt galen av att inte kunna röra mig som jag vill, och att vardagen är helt upp-och-nedvänd. Den 7 december ska jag iaf jobba första passet, lite skönt att komma tillbaka. Ska bli najs att ha lite inkomst igen, för just nu är det faktiskt inge kul på den fronten.