Fyfan vad det tar på psyket att stå och vara trevlig 7 dagar i sträck, och dessutom gå upp 03.15 för att tiderna är helt fucked up. MEN, desto skönare känsla när man väl blir ledig. Jag har dessutom varit tvungen att käka medicinen jag fick för att lindra smärtan i knäet (som jag aldrig använde) för att palla med att stå upp, whatever it takes liksom.

 

Nu sitter jag iaf nyduschad och ska ta och pallra mig över till hjärtat för att plantera om hans blommor när han ändå inte är hemma än...