Försöker välja sätt att vara olycklig på

Kvällen igår fick väl ett mer eller mindre oväntat slut, minst sagt, och min akuten-oskuld har blivit tagen.
 
Så okej, jag började knapra äckliga hormoner för ett tag sedan. Sen i söndags har jag haft en molande värk runt bröstet, och hela dagen på jobbet igår var jag fumlig och kunde inte greppa saker ordentligt. Igårkväll gjorde det mycket ondare i bröstet och mina händer svullnade upp med en stark stickande känsla. Ja, man blir jävligt orolig då, speciellt när man är helt frisk och aldrig haft problem tidigare. Mamma ringde runt lite, och alla tyckte vi skulle ta en sväng till akuten på en gång, utifall att det skulle vara något med tanke på symptomen. 
Sagt och gjort.
 
Väl där så fick vi vänta, men inte så farligt länge. Det krångliga är att definiera hur det gör ont, det är inga hugg, det bara "finns" en molande känsla hela tiden. Jag fick göra lite tester, bl.a. ekg, men allt såg normalt ut, men jag blev rådd att tala med läkaren som skrev ut preparatet för att se om jag verkligen ska äta det. Väl hemma vid midnatt så hade jag svårt att somna, och nu under morgonen har jag pratat med båda läkarna jag gått hos. Båda sa att det antagligen var en stressreaktion från kroppen, en rätt kraftig sådan, men att jag skulle fortsätta äta det, samtidigt som jag ska vara vaksam på om det blir värre eller inte försvinner. Sen kan man ju tycka att om det varit en stressreaktion så borde jag inte känna något längre, vilket jag gör.
 
Så idag har jag varit hemma från jobbet, kändes som en dålig idé att gå upp klockan 3 när jag somnade klockan 1? Såhär i efterhand verkar de ha varit någon form av panikångestattack igår och att det är oro som framkallar det jag känner, eftersom det faktiskt kan ta fysisk form. Jag har gått runt och oroat mig konstant sedan jag fick dem utskrivna, och långt innan det eftersom jag visste att jag antagligen skulle behöva testa det här också... Det är iaf den enda som stämmer in på de symptom jag hade och fortfarande har.
Pyskets makt kan vara galet, och jag hoppas att det är min hjärna som spökar runt.
RSS 2.0