Min röst gav upp vid 09.00 imorse på jobbet, även fast jag verkligen kämpade för att hålla snattran och verkligen inte har pratat speciellt mycket. Jag tyckte jag lyckades rätt bra. I samma stund som rösten försvann helt och hållet tänkte jag på vilket jäkla handikapp det är att vara stum. Om jag måste välja mellan att var blind, döv eller stum skulle jag valt blindheten, lätt. Att höra någons röst säger mycket om dennes humör, och att kunna känna på saker gör att man ändå får en uppfattning om hur verkligheten ser ut, men att vara stum, wow... Nej, aldrig i livet!

 

Jag hade även en liten förhoppning om att kunna dra en sväng till gymmet imorgon för att köra lite styrka på en lagom nivå, men efter att ha läst lite om inflammationer så gick det i stöpet. Jajemen, det är en lokal inflammation utan något annat sjukdomstecken förutom trötthet, men det påverkar fortfarande hela kroppen. Det märkte jag när jag lyfte en hel drös med drickabackar idag, för jag var både svettig och sjukt trött efter den lilla ansträngningen. Kroppen var liksom inte med mig alls. Då kom jag på att det är sjukt dålig idé att börja träna.

 

Så när jag kom hem så hade jag, förutom svullnadsklumpen i halsen pga. stämbanden, även en fet gråtklump i halsjäveln. Det här med att känna lite lätt hopplöshet, ha dåligt tålamod och att inte kunna påverka situationen överhuvudtaget gör ett kontrollfreak som mig så frustrerad att jag bara vill bryta ihop. Jag älskar att prata och gör det hela tiden, jag älskar att träna, och just nu kan jag inte göra något av det. Tänk er att ni lyssnar på en diskussion, du kommer på något asfyndigt/smart, men får inte säga det, utan måste skriva det på en lapp, vilket får hela poängen att falla eftersom tajmingen blir kalasdålig. Du kan inte heller svara när någon tjoar i dörren att den är hemma, inte heller fråga om något så simpelt som "kan jag få mjölken?".

 

Det var längesen jag kände mig helt frisk nu, och jag vill väldigt gärna återuppleva det inom snar framtid. Tills dess blir det total röstvila, jag tänker inte ens öppna munnen, lätta promenader, stretch och yoga. Sedan får vi se, jag hoppas bara att jag är tillräckligt pigg och kry om exakt en vecka då midnattsloppet i Malmö går av stapeln då.

 

Nu ska jag äta hemlagad kycklingwok, gå ut på en promenad, bada, dricka Thé och sova en massa.