Camilla och jag lyckades iaf lura ner henne till centrum innan vi skulle eftermiddagsfika så Calle kunde ställa allt i ordning innan vi kom tillbaka. Väl tillbaka klev mamma in i hallen och möts av ett hur fint hantelställ som helst. Jag har alltså horat runt bland alla hennes vänner och släkt för att skramla till ett helt eget hantelställ till henne, för inte tusan är det billiga grejer vi snackar om.

 

 

 

 

 

Dessa tre meningar uttalade hon ca 30 min innan hon fick stället. Inte för att vara sådan, men är inte jag en sjukt god dotter som pillat ihop allt och en problemlösare utan dess like? + att hon är fett bra vänner som ville vara med på det.

 

Ja, och sedan kan ju jag faktiskt låna det lite ibland..