Jag flänger runt och städar samtidigt som jag lyssnar på musik.
Jag försöker ta mig tillbaka uppåt igen, och inte ännu mer nedåt, för jag vill inte vara längst ned på botten, då ökar svårighetsgraden att ta sig upp igen. Att stanna på mitten är det optimala, för att sedan leta stegpinnar och börja klättra. Då känner man att man lever, samtidigt som man strävar efter något.
"Instead of diggin' a hole, I'm climbing a wall"

Det bästa med spotify är att all musik som jag lyssnade på för hur många månader som helst ligger kvar, och med shuffle mode på är det en tidsresa. Jag tror jag kommer ihåg exakt när jag lade till varje låt i den spellistan, tror jag kommer ihåg exakt vad jag relaterade till när jag lyssnade på den första gången. Det är creepy, men roligt.
Musiken i den där listan är som en dagbok liksom? Musiken speglar ändå vilket humör man var på när man lade till låten, och vad man kände. Så just nu läser (läs: lyssnar) jag faktiskt dagböcker och minns saker.

Och fyfasiken vilka superlåtar jag har i min lista! Alltifrån "kom och skjut mig jag vill inte vara här" till "Jag kommer äga hela världen en dag". Alla texter tilltalar mig, och det är det viktiga.