Låtar som får en att tänka på en person
Det var en slump att jag hörde den här låten, jag satt bara och slölyssnade, och så bara *Klick*. Hörde några ord, så jag var tvungen att sätta mig och lyssna på hela ordentligt.
Det första jag tänkte på när jag hörde låten var "Denise". Speciellt det fetstilade i texten, jösses, hon har hur många gånger som helst varit i samma situation som mig under gymnasiet, ändå ler hon och peppar en och säger att "Vi kommer klara det här, vi ska klara det här tillsammans, hur dåligt vi än blir behandlade har vi varandra, och vi kan". Hon hade rätt, she's standning in my hall of fame.
Dedicate yourself and you can find yourself
Standing in the hall of fame
And the world's gonna know your name
Cause you burn with the brightest flame
And the world's gonna know your name
And you'll be on the walls of the hall of fame
You could go the distance
You could run the mile
You could walk straight through hell with a smile
You could be the hero
You could get the gold
Breaking all the records that thought never could be broke
Never gonna know if you never even try
Standing in the hall of fame
Antibiotikum
Om jag inte är resistens mot antibiotika och pank efter det här så vet jag inte vad...
Jag har pretty much problemhy, bigtime. Har testat allt under de senaste 8 åren, både receptfritt och receptbelagt, utan framgång. Så, idag jag spatserade till vårdcentralen för att få hjälp, ytterligare en gång. Nu fick jag en kombo av två läkemedel, starkare tabletter av det jag kört kurer på förrut, och en kräm med flera aktiva ingredienser i som tydligen ska fungera bättre. Allt som allt kommer det ta ett halvår, och det kostar mycket pengar. Suck.
Om det inte fungerar har jag bara en kur kvar att testa, som jag redan blivit erbjuden, och det är Roaccutan. Har ingen lust att köra en sådan pga. de äckliga biverkningarna. Den verkar göra med skada än nytta.
Och nej, jag gör den inte främst för att se bra ut, (även om mitt självförtroende väldigt mkt följer hur mkt plitor jag har i ansiktet) utan för att bölderna gör så helvetiskt ont så fort man rör ansiktet! När det skapar mer smärta än njutning att kyssas, då känns det inte bra alls.
Besvikelsen
Jag är en träningsvärksmänniska. Jag får alltid träningsvärk, oavsett hur många gånger jag gjort samma övning.
Jag hade förväntat mig en sjuk värk i ryggen efter tisdagens ryggpass, men icke. Såklart man börjar fundera på vad som är fel när man alltid får det liksom?
"Men du kanske inte tog i tillräckligt mkt!".
Det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag gjorde! From. måndagen samma vecka som alla lopp började började jag köra 10:or istället för 6:or, och om jag då körde 10:or på samma vikter jag vanligtvis kör på när jag kör 6:or, ja, då är det väl tungt och jag fick ta i som bara den.
Samma sak idag, jag trodde jag skulle få träningsvärk i magen eftersom jag körde ett monsterpass mage igår. (är relativt askass på att träna mage...) Det blev liksom 4 * 25 raka situps på pilatsboll med en 5 kg's vikt bakom nacke, 4 * 20 sneda på varje sida, 4 * 15 hängande benlyft och 4 * 20 Perbz special liggande på bänk kombinerade benlyft/höftlyft.
HALLÅ, VART ÄR VÄRKEN?!
Tv3-play
Åh, här hade man förväntat sig morgonmys med frukost framför tv3-play och gårdagens avsnitt av efterlyst, men eftersom tv3's webb suger så går det inte =(
Aja, är jäkligt stolt över att jag inte bara lade mig ner och somnade om när Pär gick till jobbet iaf, hur duktig? Om jag hade somnat om hade jag antagligen legat och sovit fortfarande... Jag har faktiskt lite småjoxs att fixa idag, typ packa inför Finland. Mamma och jag ska åka båt dit imorgon, och kommer hem på måndag!
Det är en sjukt glad tjej som åker dit och ska springa sista midnattsloppet för i år. (Glad för att alla 3 är över alltså...) Sedan är det väldigt roligt att all information vi får är på finska, och det är väl ett språk jag inte är så överdrivet bra på...
14 dagar
OM TVÅ JÄVLA EXAKTA VECKOR ÄR ELIN OCH JAG I GLOBEN OCH SER DESSA
Ännu en dag
Okej, jag trodde att folk som fått nya blogg.se överdrev när de sa att det sög, men nu fattar jag verkligen hatet mot det! Det är bara superkrångligt liksom...
Idag stod det absolut ingenting på schemat, helt otroligt. Även om jag inte har så överdrivet mycket för mig så har jag ändå haft "att-göra-listor", men inte dag, nada.
Vaknade av mig själv vid 10 och satte mig och kollade Ung & bortskämd på svtplay, vilket ledde till en massiv irritation. Alltså, dem där jävla ungarna är beyond curlade av föräldrarna, och inte fan är det barnenes fel att de blivit så äckligt bortskämd. Är man förälder får man stå på sig och säga vad som är okej/inte okej, inte agera betjänt som slänger pengar hit och dit. Välkommen till verkligheten!
Blä. Sedan var jag ute och gick i en timme, jag sa att jag inte skulle gå så fort att jag blev genomsvettig, det blev jag iaf.
Nu ska jag fortsätta med mitt musikletande... Ha tröttnat på all min musik.
I brist på hjärnkapacitet
Ibland blir jag så knäpp på mig själv?
Var nere på apoteket och köpte lite småprylar, hivar upp betalkort + medlemskort, betalar och går därifrån. En timme senare när jag sitter och internetshoppar en höstjacka från HM så hittar jag inte kortet... Jösses vilken puls jag fick, och jag letade överallt men hittade det inte.
Jag tänkte att jag kanske glömde ta ut det ur kortläsaren på apoteket när jag fick tillbaka medlemskortet utav tjejen i kassan, så jag slängde mig mer eller mindre på cykeln och trampade iväg. Väl inne på apoteket sitter tjejen kvar i kassan, ler och frågar om jag saknar mitt betalkort. Vilken pers! Men, nu har jag det igen iaf. Det var första gången någonsin jag glömt det tror jag?
Nu ska jag ner och lämna kvittot till pappa på ett par asgrymma nya löparskor jag köpte igår. De gamla jag använde var helt nedtrampade, och mina vader och benhinnor ville ha ny dämpning och stabilitet...
Sådana blev det, och de är hur sköna som helst! Och de får ett sjukt, fett, megastort plus för att hälen är något nedsänkt i förhållande till resten av foten så nedtrampet i marken ska hamna längre fram på foten, och inte på hälen, och på så sätt skona vrister, vader, knän och höfter. Ett par skor byggda för min kropp med andra ord...
Så nu ska det väl gå ännu fortare att springa sista midnattsloppet i Finland på lördag?
Var nere på apoteket och köpte lite småprylar, hivar upp betalkort + medlemskort, betalar och går därifrån. En timme senare när jag sitter och internetshoppar en höstjacka från HM så hittar jag inte kortet... Jösses vilken puls jag fick, och jag letade överallt men hittade det inte.
Jag tänkte att jag kanske glömde ta ut det ur kortläsaren på apoteket när jag fick tillbaka medlemskortet utav tjejen i kassan, så jag slängde mig mer eller mindre på cykeln och trampade iväg. Väl inne på apoteket sitter tjejen kvar i kassan, ler och frågar om jag saknar mitt betalkort. Vilken pers! Men, nu har jag det igen iaf. Det var första gången någonsin jag glömt det tror jag?
Nu ska jag ner och lämna kvittot till pappa på ett par asgrymma nya löparskor jag köpte igår. De gamla jag använde var helt nedtrampade, och mina vader och benhinnor ville ha ny dämpning och stabilitet...
Sådana blev det, och de är hur sköna som helst! Och de får ett sjukt, fett, megastort plus för att hälen är något nedsänkt i förhållande till resten av foten så nedtrampet i marken ska hamna längre fram på foten, och inte på hälen, och på så sätt skona vrister, vader, knän och höfter. Ett par skor byggda för min kropp med andra ord...
Så nu ska det väl gå ännu fortare att springa sista midnattsloppet i Finland på lördag?
@ golvet och rehabar vrister och Vader. Ev...
@ golvet och rehabar vrister och Vader. Every Day.
Midnattsloppet GBG
Efter en stört jobbig natt med knappt någon sömn alls, jobb från 06.30 - 14.30, tågresa direkt efter och ösregn väl framme i Göteborg kändes en mil jävligt långt och att man inte ens skulle ta sig runt banan några timmar senare. Och regn, regn, regn...
Jag hade tänkt powernapa lite på tåget, men efter att ha satt igång Betnér i telefonen var det fan omöjligt, och jag skrev en reminder till mig själv: sätt för i helvete inte igång Betnér när du bokat "tyst vagn". Det går inte att skratta diskret.
Men, efter att nästan ha missat starten pga. av att människorna vi tog sällskap med från hotellet, som sade sig veta vart starten låg men som inte hade den blekaste, så var pulsen uppe på ca 150 redan då eller något, och oj vad man inte behövde de där extra 5 km vi fick gå innan... Sjysst uppvärmning liksom.
Det kanske var bra, för stressen väckte mig, och mamma och jag bokstavligt talat hoppade ur överdragskläderna och slängde in dem i en buske med 5 min till start och rusade sedan till starten i lera och regn. På med pulsbandet, knyta skorna, rätta till tuttarna, telefonen fastspänd på armen, starta spotify, *PANG*, starta pulsklockan och iväg.
Fine, jag är van att ha ont i mina benhinnor, men det här var något nytt. Efter några kilometer brukar det värsta lägga sig, men nu blev det galet mkt värre. Vaderna typ låste sig/krampade, vilket gjorde att jag inte kunde ändra vinkeln på fotlederna överhuvudtaget?! Har aldrig varit med om något liknande! Med detta följde ju att allt blev jäkligt dunsigt då foten landade rakt upp och ner på marken hela tiden --> knäont.
Här går det att skilja på människor och människor. Vissa skulle ba, nej, nu pallar jag inte, nu skiter jag i det här. Jag blev mest förbannad och tänkte "KROPPJÄVEL, NU FÅR DU FAN SPRINGA SNABBARE SÅ DU KOMMER I MÅL NÅGON JÄVLA GÅNG SÅ LÖSER VI SMÄRTAN SEN". Det är bara gilla läget och pinna på som bara den.
Jag hade planerat att gå i en backe som var utmärkt på banskissen, en stigning på ca 1,5 km, vilket är långt? Men eftersom jag var arg på min kropp så tyckte jag att den kunde springa där med. Blodsmak, yes. När man var på högsta punkt hade man ca 2 km till mål, och rätt mycket nedför. Precis när jag började få lut nedåt så kommer Euphoria i lurarna "We're going up, up, up...", och min första tanke var väl typ "Fuck no, I'm going down, down, down".
Sista kilometern till mål gick självklart i segt lut uppåt, skönt. Med två betongklumpar till ben tog jag mig i alla fall i mål. Straxt efter mig kom mamma, och jag höll typ på att ramla ihop pga. vaderna, dem krampade konstant, och på varje smärttopp försvann typ min röst eller nåt för att dt gjorde så jävla ont. Så jag stod väl dubbelvikt ett tag där efter målgång. Behöver jag säga att vi tog en taxi tillbaka till hotellet där vi kämpade oss uppför trapporna och bort till vårt rum?
Men, fy fanken va nöjd jag är?! Det kändes mycket bättre än i Stockholm, jag hade ett otroligt jämnt tempo rakt igenom (vilket jag har galna problem med?) och tog inte ut mig konditionsmässigt på samma sätt. Jag får acceptera att min kropp inte pallar springa snabbare, även om konditionen finns där, och det gick ändå snabbare än förra veckan.
Jag hade tänkt powernapa lite på tåget, men efter att ha satt igång Betnér i telefonen var det fan omöjligt, och jag skrev en reminder till mig själv: sätt för i helvete inte igång Betnér när du bokat "tyst vagn". Det går inte att skratta diskret.
Men, efter att nästan ha missat starten pga. av att människorna vi tog sällskap med från hotellet, som sade sig veta vart starten låg men som inte hade den blekaste, så var pulsen uppe på ca 150 redan då eller något, och oj vad man inte behövde de där extra 5 km vi fick gå innan... Sjysst uppvärmning liksom.
Det kanske var bra, för stressen väckte mig, och mamma och jag bokstavligt talat hoppade ur överdragskläderna och slängde in dem i en buske med 5 min till start och rusade sedan till starten i lera och regn. På med pulsbandet, knyta skorna, rätta till tuttarna, telefonen fastspänd på armen, starta spotify, *PANG*, starta pulsklockan och iväg.
Fine, jag är van att ha ont i mina benhinnor, men det här var något nytt. Efter några kilometer brukar det värsta lägga sig, men nu blev det galet mkt värre. Vaderna typ låste sig/krampade, vilket gjorde att jag inte kunde ändra vinkeln på fotlederna överhuvudtaget?! Har aldrig varit med om något liknande! Med detta följde ju att allt blev jäkligt dunsigt då foten landade rakt upp och ner på marken hela tiden --> knäont.
Här går det att skilja på människor och människor. Vissa skulle ba, nej, nu pallar jag inte, nu skiter jag i det här. Jag blev mest förbannad och tänkte "KROPPJÄVEL, NU FÅR DU FAN SPRINGA SNABBARE SÅ DU KOMMER I MÅL NÅGON JÄVLA GÅNG SÅ LÖSER VI SMÄRTAN SEN". Det är bara gilla läget och pinna på som bara den.
Jag hade planerat att gå i en backe som var utmärkt på banskissen, en stigning på ca 1,5 km, vilket är långt? Men eftersom jag var arg på min kropp så tyckte jag att den kunde springa där med. Blodsmak, yes. När man var på högsta punkt hade man ca 2 km till mål, och rätt mycket nedför. Precis när jag började få lut nedåt så kommer Euphoria i lurarna "We're going up, up, up...", och min första tanke var väl typ "Fuck no, I'm going down, down, down".
Sista kilometern till mål gick självklart i segt lut uppåt, skönt. Med två betongklumpar till ben tog jag mig i alla fall i mål. Straxt efter mig kom mamma, och jag höll typ på att ramla ihop pga. vaderna, dem krampade konstant, och på varje smärttopp försvann typ min röst eller nåt för att dt gjorde så jävla ont. Så jag stod väl dubbelvikt ett tag där efter målgång. Behöver jag säga att vi tog en taxi tillbaka till hotellet där vi kämpade oss uppför trapporna och bort till vårt rum?
Men, fy fanken va nöjd jag är?! Det kändes mycket bättre än i Stockholm, jag hade ett otroligt jämnt tempo rakt igenom (vilket jag har galna problem med?) och tog inte ut mig konditionsmässigt på samma sätt. Jag får acceptera att min kropp inte pallar springa snabbare, även om konditionen finns där, och det gick ändå snabbare än förra veckan.
När man inte känner sig trygg i sin egen säng
Jag har varit ledig från öppningarna på jobbet i en vecka. Imorgon ska jag öppna igen.
Kvällen har varit som vanligt, och jag gick och lade mig relativt tidigt, vid halv 11-11, men med den skillnaden att den kroniska oron som legat över mig varje natt under hela gymnasiet var tillbaka. Överspända käkar, omkringvridande mellan lakanen, ihärdigt lyssnande på klockans sekundvisare för att försöka få bort tankarna från mina egna hjärtslag.
Vid halv 1 kom jag på vad det var och bröt ihop. Löningshelg. Utanför mitt fönster hade det rört sig, och rörde sig alkoholpåverkade människor som var högljudda och skrek kontinuerligt. På två röda sekunder blev den underliggande oron en gråtattack när alla minnesfragment kom tillbaka från den där morgonen i butiken med de två unga killarna som... ah. Jag kommer fortfarande ihåg alla drag i de bådas ansikten, vad de hade på sig och vad de sa.
Jag trodde inte att jag blev så rädd att det skulle komma tillbaka på det här sättet när jag hört människor som befann sig i samma tillstånd som de var, men tydligen. Det bara smällde till och så var jag mentalt tillbaka i butiken och återupplevde allt igen.
Att vänta på att livet ska bli bättre, eller gå runt med tanken "efter det där, då kommer det bli bättre!", som jag gjorde, "efter studenten, då blir det lättare!". får man inte göra. Det blir inte lättare automatiskt bara för att något man gjort som varit svårt tagit slut, andra prövningar kommer som man måste övervinna, och jag antar att det är det som är meningen. Det finns ingen ekvation för innehållet i ett liv, det kommer alltid att vara en föränderlig variabel.
Jag ska till jobbet om några timmar, men först måste jag försöka lugna ner mig, vilket jag försökt göra med det här inlägget, och intala mig själv att det som hände för några veckor sedan inte nödvändigtvis kommer hända igen.
Egentligen borde det här inlägget hamna bland de andra som jag inte velat publicera på internet, men man måste få vara rädd i skrift.
Kvällen har varit som vanligt, och jag gick och lade mig relativt tidigt, vid halv 11-11, men med den skillnaden att den kroniska oron som legat över mig varje natt under hela gymnasiet var tillbaka. Överspända käkar, omkringvridande mellan lakanen, ihärdigt lyssnande på klockans sekundvisare för att försöka få bort tankarna från mina egna hjärtslag.
Vid halv 1 kom jag på vad det var och bröt ihop. Löningshelg. Utanför mitt fönster hade det rört sig, och rörde sig alkoholpåverkade människor som var högljudda och skrek kontinuerligt. På två röda sekunder blev den underliggande oron en gråtattack när alla minnesfragment kom tillbaka från den där morgonen i butiken med de två unga killarna som... ah. Jag kommer fortfarande ihåg alla drag i de bådas ansikten, vad de hade på sig och vad de sa.
Jag trodde inte att jag blev så rädd att det skulle komma tillbaka på det här sättet när jag hört människor som befann sig i samma tillstånd som de var, men tydligen. Det bara smällde till och så var jag mentalt tillbaka i butiken och återupplevde allt igen.
Att vänta på att livet ska bli bättre, eller gå runt med tanken "efter det där, då kommer det bli bättre!", som jag gjorde, "efter studenten, då blir det lättare!". får man inte göra. Det blir inte lättare automatiskt bara för att något man gjort som varit svårt tagit slut, andra prövningar kommer som man måste övervinna, och jag antar att det är det som är meningen. Det finns ingen ekvation för innehållet i ett liv, det kommer alltid att vara en föränderlig variabel.
Jag ska till jobbet om några timmar, men först måste jag försöka lugna ner mig, vilket jag försökt göra med det här inlägget, och intala mig själv att det som hände för några veckor sedan inte nödvändigtvis kommer hända igen.
Egentligen borde det här inlägget hamna bland de andra som jag inte velat publicera på internet, men man måste få vara rädd i skrift.
Ska vi hångla?
Lagerhaus kan sina grejer, dem vet att det inte räcker med ett kondompaket, man måste ha tuggummi också!
(Smaken är mint --> godkänd, och håller faktiskt smaken länge)
Jag var bara korkad som inte köpte fler när Amalia och jag ändå var där...
Packad, pårökt och medvetslös
Nja, väskorna är packade, och eventuellt att jag var medvetslös fram till typ 11 idag, men inget C10H14N2 för mig inte. Jag måste sluta nörda mig spontant med Kemi.
För er outbildade som inte vet vad formeln står för kan jag berätta att det är nikotin, eller 3-(1-Methyl-2-pyrrolidinyl) pyridine. Så, nu var det avklarat.
Jag håller på att packa till mammas och min tripp till Göteborg imorgon, och det är sjukt knepigt att veta vad jag ska ha i vilken väska. Jag måste packa två eftersom jag åker direkt ifrån jobbet till tåget, och att mamma (som tar ett tidigare tåg) ska ta med min andra packning så jag slipper släpa på två väskor. Jag har iaf kommit fram till att plånbok, biljett, bok, vanliga kläder och smink-nöd-kitet ska ner i väskan som ska med till jobbet direkt imorgonbitti.
Sedan var jag ju sjukt korkad och köpte just de där tuggummina eftersom jag alltid nyser som en idiot av när jag tuggar pga. mintigheten. (Det är en kaninrumpa ni ser till höger på bilden, get over it)
För er outbildade som inte vet vad formeln står för kan jag berätta att det är nikotin, eller 3-(1-Methyl-2-pyrrolidinyl) pyridine. Så, nu var det avklarat.
Jag håller på att packa till mammas och min tripp till Göteborg imorgon, och det är sjukt knepigt att veta vad jag ska ha i vilken väska. Jag måste packa två eftersom jag åker direkt ifrån jobbet till tåget, och att mamma (som tar ett tidigare tåg) ska ta med min andra packning så jag slipper släpa på två väskor. Jag har iaf kommit fram till att plånbok, biljett, bok, vanliga kläder och smink-nöd-kitet ska ner i väskan som ska med till jobbet direkt imorgonbitti.
Sedan var jag ju sjukt korkad och köpte just de där tuggummina eftersom jag alltid nyser som en idiot av när jag tuggar pga. mintigheten. (Det är en kaninrumpa ni ser till höger på bilden, get over it)
Kors i hela jävla taket
Nu har jag sett alla tre Batman-filmerna, jösses, jag som aldrig kollar på film om det inte är svenska deckare (så länge Persbrandt inte är med förstås) och high-school-filmer med godbitar i.
Men okej, den var bra, bättre än tvåan, men rätt lång om man har issues med att sitta still längre stunder. Vi gick ju på sena bion, så vi var inte ute i verkligheten förrän 00.00, och då träffade vi Rasmussen som jobbade igår. Det blev en snabbkram, ett "snabb-hej-vi-måste-ses-någon-dag-fras" och till sist ett "snabb-helvete-vi-måste-hinna-med-tåget-men-vi-hörs!-fras".
Innan det hade jag ju jobbat, och egentligen så stod väl Gustav och jag och snackade mest... Man måste ju keepa up ibland och få allt skvaller? Tur att vi båda är kapabla att multitaska friskt.
Men okej, den var bra, bättre än tvåan, men rätt lång om man har issues med att sitta still längre stunder. Vi gick ju på sena bion, så vi var inte ute i verkligheten förrän 00.00, och då träffade vi Rasmussen som jobbade igår. Det blev en snabbkram, ett "snabb-hej-vi-måste-ses-någon-dag-fras" och till sist ett "snabb-helvete-vi-måste-hinna-med-tåget-men-vi-hörs!-fras".
Innan det hade jag ju jobbat, och egentligen så stod väl Gustav och jag och snackade mest... Man måste ju keepa up ibland och få allt skvaller? Tur att vi båda är kapabla att multitaska friskt.
Elin är bäst, igen
Vi diskuterade studier och plugg, och vad man vill göra i framtiden, och tröttheten på att behöva fösvara sina livsval hela tiden när man inte vet vad man vill göra i framtiden.
"Alla andra bögar som haft samma plan sen de var pubertetsfjunisar kommer få sina livskriser snart när de fattat vad de gett sig in på och gå in i väggen och ångra sig, eller vägra erkänna att de gjort misstag, o så sitter de där 35 år med jobb de hatar och hängande bröst och allmänt sucky life, och DÅ kommer de ångra att de planerade hela sina liv när de var 13 och följde sin jävla skitplan. DÅ SKA VI SE VEM SOM ÄR BITTER!"
"Alla andra bögar som haft samma plan sen de var pubertetsfjunisar kommer få sina livskriser snart när de fattat vad de gett sig in på och gå in i väggen och ångra sig, eller vägra erkänna att de gjort misstag, o så sitter de där 35 år med jobb de hatar och hängande bröst och allmänt sucky life, och DÅ kommer de ångra att de planerade hela sina liv när de var 13 och följde sin jävla skitplan. DÅ SKA VI SE VEM SOM ÄR BITTER!"
Halv vila
Idag och imorgon är det halv-vila som gäller, för på lördag är det Göteborgs midnattslopp som gäller.
Ska alldeles strax iväg till gymmet för att köra lite axlar, gå på bandet och stretcha mina onda vader, sedan får det vara nog. Efter det blir det en snabb dusch och iväg till jobbet och jobba med Gustav. Sedan ska jag försöka hinna äta något däremellan också...
Kvällen avslutas med bio på söder. Pär tycker mina filmkunskaper har brister.
Ska alldeles strax iväg till gymmet för att köra lite axlar, gå på bandet och stretcha mina onda vader, sedan får det vara nog. Efter det blir det en snabb dusch och iväg till jobbet och jobba med Gustav. Sedan ska jag försöka hinna äta något däremellan också...
Kvällen avslutas med bio på söder. Pär tycker mina filmkunskaper har brister.
tvära kast
Jösses, just sayin'.
För några dagar sedan hittade jag min "drömutbildning", eller det var första gången på flera år som jag kände "DET HÄR vill jag plugga, typ nu?!". Självklart krävde den både biologi och fysik B, vilket jag inte har läst...
Komvux nästa!
Jag började söka runt och blev mer och mer förvirrad av alla kurser, allt är ju blandat, gamla och nya, och jag hittade inget om vilken kurs som motsvarade vad. Jag var helt säker på att om man läst enligt gamla systemet (dvs. G, VG och MVG, samt bokstavs namn på kurser) så skulle man även läsa det vid komvux med, jag hade väldigt fel. Detta blev morgonens samtalslista:
Infokomp samtal 1: Jag fick reda på att jag skulle läsa de nya kurserna jag med, men hon kunde inte svara på vilken kurs som motsvarade Fysik B eftersom det finns typ asmånga olika kurser i fysik nu...
Komvux samtal 1: Vet inte heller vilka kurser som motsvarar fysik B, blir hänvisad till min infokomp igen?
Infokomp samtal 2: Annan tjej som svarar och som säger att det "antagligen är fysik 1a2 och fysik 2 som gäller", jag vill inte ha ett "antagligen", jag vill ha "det är", det fick jag dock inte. Passade på att fråga hur distanskurserna fungerar, och fick lite info, blev inte klokare av den tyvärr. Blir istället hänvisad till min hemkommun och Stockholm universitets SYV för frågan angående kurserna.
SU samtal 1: Inget svar
Mejlar gamla SYV på Östra för att kolla om hon vet vad som gäller.
Huddinge kommuns komvux: SCORE. Pratade med, vad det lät som, en tant som förklarade för mig att de inte erbjuder fysik och biologi som klassrumskurser eftersom det inte är några som söker det (förutom jag då). Problemet är ju att jag inte vill läsa just FYSIK och BIOLOGI själv, fatta svårt, så hon checkade mina betyg på hennes datorn, fattade att jag inte nöjde mig med låga betyg, och sa att jag skulle söka mig in till Stockholm istället. Dock var jag tvungen att skriva ut typ 14 blanketter och hela min skolhistoria så de kan testa om jag ska få läsa i en annan kommun... Dessutom är sista ansökningsdagen IDAG. Jaja, jag fick in den i tid, på håret kan man säga.
Sagt och gjort, med utskrivna, påskrivna och kopierade blanketter sprang jag till komvux i huddinge och lämnade allt.
Kan inte alla bara hålla alla tummar och tår för att jag får läsa fysik och biologi nu i höst...? Då kommer jag spendera 10 veckor på Södermalm och Jensen vuxengymnasium.
För några dagar sedan hittade jag min "drömutbildning", eller det var första gången på flera år som jag kände "DET HÄR vill jag plugga, typ nu?!". Självklart krävde den både biologi och fysik B, vilket jag inte har läst...
Komvux nästa!
Jag började söka runt och blev mer och mer förvirrad av alla kurser, allt är ju blandat, gamla och nya, och jag hittade inget om vilken kurs som motsvarade vad. Jag var helt säker på att om man läst enligt gamla systemet (dvs. G, VG och MVG, samt bokstavs namn på kurser) så skulle man även läsa det vid komvux med, jag hade väldigt fel. Detta blev morgonens samtalslista:
Infokomp samtal 1: Jag fick reda på att jag skulle läsa de nya kurserna jag med, men hon kunde inte svara på vilken kurs som motsvarade Fysik B eftersom det finns typ asmånga olika kurser i fysik nu...
Komvux samtal 1: Vet inte heller vilka kurser som motsvarar fysik B, blir hänvisad till min infokomp igen?
Infokomp samtal 2: Annan tjej som svarar och som säger att det "antagligen är fysik 1a2 och fysik 2 som gäller", jag vill inte ha ett "antagligen", jag vill ha "det är", det fick jag dock inte. Passade på att fråga hur distanskurserna fungerar, och fick lite info, blev inte klokare av den tyvärr. Blir istället hänvisad till min hemkommun och Stockholm universitets SYV för frågan angående kurserna.
SU samtal 1: Inget svar
Mejlar gamla SYV på Östra för att kolla om hon vet vad som gäller.
Huddinge kommuns komvux: SCORE. Pratade med, vad det lät som, en tant som förklarade för mig att de inte erbjuder fysik och biologi som klassrumskurser eftersom det inte är några som söker det (förutom jag då). Problemet är ju att jag inte vill läsa just FYSIK och BIOLOGI själv, fatta svårt, så hon checkade mina betyg på hennes datorn, fattade att jag inte nöjde mig med låga betyg, och sa att jag skulle söka mig in till Stockholm istället. Dock var jag tvungen att skriva ut typ 14 blanketter och hela min skolhistoria så de kan testa om jag ska få läsa i en annan kommun... Dessutom är sista ansökningsdagen IDAG. Jaja, jag fick in den i tid, på håret kan man säga.
Sagt och gjort, med utskrivna, påskrivna och kopierade blanketter sprang jag till komvux i huddinge och lämnade allt.
Kan inte alla bara hålla alla tummar och tår för att jag får läsa fysik och biologi nu i höst...? Då kommer jag spendera 10 veckor på Södermalm och Jensen vuxengymnasium.
Midnattsloppet Sthlm
Nja, det gick inte alls som planerat, och inga 55 minuter där inte, däremot 57.43. Inte okej.
I tisdags, alltså bara några dagar innan start, så fick jag jätteont i högra ljumsken. Jag tejpade den och började käka voltaren. Kan ni föreställa er hur roligt det såg ut när jag försökte tejpa en fucking ljumske? Ner på huk och pilla liksom.
Tejpen fastnade både här och där, och det gjorde svinont att dra bort den. En brazilianare light typ.
Den tisdagen var jag så förbannad på min kropp för att den inte vill samarbeta. Båda benhinnorna är ju konstant uppfuckade, ett knä med avdraget korsband, svullna vrister och så en ljumske. Det är så extremt frustrerande när den fysiska statusen vinner över den psykologiska. Hur mycket hjärnan än vill så pallar inte kroppen och man får se sig besegrad. (vilket jag har väldigt svårt att acceptera)
I alla fall, ingen mer konditionsträning den veckan och bara lätt styrketräning, skittråkigt.
Egentligen borde jag vara nöjd med tiden jag sprang på, för det var backigt, och jag sprang hela milen utan avbrott. (inte ens i den värsta backen vid en kyrka gick jag)
Sedan mellan 5-7 km fick jag ont i bröstkorgen, och ja, självklart trodde jag att jag skulle dö med tanke på att min pulsklocka pipit oavbrutet sedan start vilket indikerar att man ligger på 180 i puls. Nu i efterhand tror jag att jag fick ont pga. att jag skadade bröstkorgen för ett år sedan när jag tränade dips utan motvikt. När jag pressade hjärtat och lungorna på ett hårdare sätt än vad jag någonsin gjort så expanderade antagligen lungor och hjärta maximalt och tillförde ett konstant tryck på bröstkorgen = ont.
Men, ändå klämde jag till med 5 min/km på de 2 sista kilometrarna, vilket jag är nöjd med, och det visar ju att jag inteär helt ute och cyklar när det gäller att springa i ett tempo så man orkar hela vägen, även om jag är en kass långdistansare.
Jag tror också att jag lyckades nå min maxpuls, som mest uppmätte pulsklockan 199 slag, och average var 188 = galet intensivt! Under loppet brände jag 750 kalorier, jösses.
Egentligen borde jag väl trycka att det gick bra, men det kändes inte bra, alltså gick det inte bra. Dags att ladda om för Gbg's midnattslopp om en vecka.
I tisdags, alltså bara några dagar innan start, så fick jag jätteont i högra ljumsken. Jag tejpade den och började käka voltaren. Kan ni föreställa er hur roligt det såg ut när jag försökte tejpa en fucking ljumske? Ner på huk och pilla liksom.
Tejpen fastnade både här och där, och det gjorde svinont att dra bort den. En brazilianare light typ.
Den tisdagen var jag så förbannad på min kropp för att den inte vill samarbeta. Båda benhinnorna är ju konstant uppfuckade, ett knä med avdraget korsband, svullna vrister och så en ljumske. Det är så extremt frustrerande när den fysiska statusen vinner över den psykologiska. Hur mycket hjärnan än vill så pallar inte kroppen och man får se sig besegrad. (vilket jag har väldigt svårt att acceptera)
I alla fall, ingen mer konditionsträning den veckan och bara lätt styrketräning, skittråkigt.
Egentligen borde jag vara nöjd med tiden jag sprang på, för det var backigt, och jag sprang hela milen utan avbrott. (inte ens i den värsta backen vid en kyrka gick jag)
Sedan mellan 5-7 km fick jag ont i bröstkorgen, och ja, självklart trodde jag att jag skulle dö med tanke på att min pulsklocka pipit oavbrutet sedan start vilket indikerar att man ligger på 180 i puls. Nu i efterhand tror jag att jag fick ont pga. att jag skadade bröstkorgen för ett år sedan när jag tränade dips utan motvikt. När jag pressade hjärtat och lungorna på ett hårdare sätt än vad jag någonsin gjort så expanderade antagligen lungor och hjärta maximalt och tillförde ett konstant tryck på bröstkorgen = ont.
Men, ändå klämde jag till med 5 min/km på de 2 sista kilometrarna, vilket jag är nöjd med, och det visar ju att jag inteär helt ute och cyklar när det gäller att springa i ett tempo så man orkar hela vägen, även om jag är en kass långdistansare.
Jag tror också att jag lyckades nå min maxpuls, som mest uppmätte pulsklockan 199 slag, och average var 188 = galet intensivt! Under loppet brände jag 750 kalorier, jösses.
Egentligen borde jag väl trycka att det gick bra, men det kändes inte bra, alltså gick det inte bra. Dags att ladda om för Gbg's midnattslopp om en vecka.
lösa trådar
Åh, jag kan itne skylla på att det inte funnits något att skriva om, och därav avsaknad av inlägg. Det har funnits massor jag skulle kunnat skriva om, och Denise sa något i stil med "jag måste börja blogga igen, för det är så roligt att kunna se tillbaka vad man gjorde då", så nu ska jag försöka börja skriva igen.
Allt jag håller på med just nu är lösa trådar, flummig planering och inget bestämt. Jag får inget svar från mina chefer på nuvarande jobbet hur hösten ser ut, så jag håller på att söka nya jobb (ska skicka ansökningarna imorgon). Jag har kikat på utbildningar, och jag har hittat en del, men den som jag verkligen vill gå kräver både Fysik och Biologi B, och som jag i så fall måste läsa ikapp på egen hand. Jag har hittat en del gympautbildningar som bara tar några enstaka helger, men jag har inte fått arslet ur vagnen att anmäla mig till något eftersom allt hänger på olika lösa trådar.
Jag blir så sjukt stressad när inget är spikat och bara "finns".
+ att jag saknar mina tjejor galet jävla mycket, och vi har inte haft tid att träffas alla tre pga. massa jobb och skola från alla tre håll. Sedan gör det ju inte saken bättre att Elin börjat blogga om skolan, och när jag läser om det blir jag så galet nostalgisk och längtar tillbaka till skitskolan Östra och våra "moments". Obeskrivliga stunder.
Nu låter det som att jag är bitter, missnöjd och inne i en nere-period, men så är det inte.
Det var länge sedan jag var så glad som jag är nu.
Allt jag håller på med just nu är lösa trådar, flummig planering och inget bestämt. Jag får inget svar från mina chefer på nuvarande jobbet hur hösten ser ut, så jag håller på att söka nya jobb (ska skicka ansökningarna imorgon). Jag har kikat på utbildningar, och jag har hittat en del, men den som jag verkligen vill gå kräver både Fysik och Biologi B, och som jag i så fall måste läsa ikapp på egen hand. Jag har hittat en del gympautbildningar som bara tar några enstaka helger, men jag har inte fått arslet ur vagnen att anmäla mig till något eftersom allt hänger på olika lösa trådar.
Jag blir så sjukt stressad när inget är spikat och bara "finns".
+ att jag saknar mina tjejor galet jävla mycket, och vi har inte haft tid att träffas alla tre pga. massa jobb och skola från alla tre håll. Sedan gör det ju inte saken bättre att Elin börjat blogga om skolan, och när jag läser om det blir jag så galet nostalgisk och längtar tillbaka till skitskolan Östra och våra "moments". Obeskrivliga stunder.
Nu låter det som att jag är bitter, missnöjd och inne i en nere-period, men så är det inte.
Det var länge sedan jag var så glad som jag är nu.
long time
Häj, jag orkar inte blogga, men jag känner att jag måste hänga ut lilla Elun.
Hon är extremt rolig när hon är hög. Hon har gjort en gastroskopi, och då blev hon drogad. Självklart smsade hon både mig och frenischen i det tillståndet!
Elin: "Pervvi jsg är hög!!! Åktr till sjukan just to get hiiiggh hight :D"
Jag: HAHAHAHHHAHHA
Elin: "Shhhh inte så högt, jagf fi k lugnander så jag intw kändwr avloppsröret de kärde ner i halsen! Nu är jah jätteglD :D"
Jag: " Du är så jävla söt XD"
Elin: "Duuuu med, älska älska!"
Hon är extremt rolig när hon är hög. Hon har gjort en gastroskopi, och då blev hon drogad. Självklart smsade hon både mig och frenischen i det tillståndet!
Elin: "Pervvi jsg är hög!!! Åktr till sjukan just to get hiiiggh hight :D"
Jag: HAHAHAHHHAHHA
Elin: "Shhhh inte så högt, jagf fi k lugnander så jag intw kändwr avloppsröret de kärde ner i halsen! Nu är jah jätteglD :D"
Jag: " Du är så jävla söt XD"
Elin: "Duuuu med, älska älska!"
Fy fan
I varje kurs man gör på 7-eleven läser man vad man ska göra om någon hotar eller betér sig aggressivt, men det är BARA saker man läser och något man inte tror händer på riktigt. Det händer på riktigt kan jag tala om.
Idag när jag öppnat butiken och stod själv blev jag hotad av två aggressiva killar som betedde sig fruktansvärt, pallar inte beskriva något mer. De stal grejer med sig när de gick och jag stod med polisen i telefonluren i 40 min under den hemska morgonrushen vid 06.20. Luren tryckt mot axeln och örat för att göra en polisanmälan, bensinpumpar som pinglar, hjälpa kunder och göra korv, allt på samma gång. Fine att jag är van med kunder som skriker på mig m.m. men det här var helt annorlunda och jag var vettskrämd. (och jag är inte direkt den megakänsliga typen)
När Gustav kom 07.00 och jag såg honom sprutade tårarna, bokstavligt talat. Jag är fortfarande lite halvskakis.
Min dag har varit sådär med andra ord, och jag har ingen lust att öppna varje dag nästa vecka.
Idag när jag öppnat butiken och stod själv blev jag hotad av två aggressiva killar som betedde sig fruktansvärt, pallar inte beskriva något mer. De stal grejer med sig när de gick och jag stod med polisen i telefonluren i 40 min under den hemska morgonrushen vid 06.20. Luren tryckt mot axeln och örat för att göra en polisanmälan, bensinpumpar som pinglar, hjälpa kunder och göra korv, allt på samma gång. Fine att jag är van med kunder som skriker på mig m.m. men det här var helt annorlunda och jag var vettskrämd. (och jag är inte direkt den megakänsliga typen)
När Gustav kom 07.00 och jag såg honom sprutade tårarna, bokstavligt talat. Jag är fortfarande lite halvskakis.
Min dag har varit sådär med andra ord, och jag har ingen lust att öppna varje dag nästa vecka.
Låtar som får en att tänka på en person- Antibiotikum
- Besvikelsen
- Tv3-play
- 14 dagar
- Ännu en dag
- I brist på hjärnkapacitet
- @ golvet och rehabar vrister och Vader. Ev...
- Midnattsloppet GBG
- När man inte känner sig trygg i sin egen säng
- Ska vi hångla?
- Packad, pårökt och medvetslös
- Kors i hela jävla taket
- Elin är bäst, igen
- Halv vila
- tvära kast
- Midnattsloppet Sthlm
- lösa trådar
- long time
- Fy fan
- 30 dagar
- Hästar
- Min vardag
- Musik
- Picture of the day
- Signeringar/konserter
- Truth of the day
- Träning
- Tänkvärt
- December 2014
- November 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
