överreaktion eller inte
Nej, jag ska inte hoppa framför ett tåg, jag behövde bara prata av mig eftersom jag känner mig frustrerad över att det inte går att få hjälp om man vägrar hormoner, och då väljer jag indirekt att gå runt och känna mig ful med konstant smärta istället.
Ja, jag önskar jag kunde skita i det, men det är omöjligt att inte känna hur jag ser ut eftersom jag måste röra ansiktet.
Nu ska jag äta mat, för jag är hungrig!
Deformerad smärta
Okej, jag kommer låta som den tristaste bitterfittan i hela världhistorien, redo att slänga sig ut framför ett tåg som en annan tarzan, i det här inlägget. Men jag behöver ventilera.
Men iaf, jag har sedan jag gick i 6:an haft förbannade finnar, och ja, från början var de väl oskyldiga och klämvänliga finnar som var hanterbara. Dessutom fanns ju förhoppningen om att de skulle försvinna, det är ju bara lite tonårsacne liksom. Jag saknar att ha den förhoppningen, för det är liksom inte tonårsacne längre, för den borde ha börjat tackla av för längesen, men icke. From i 8:an har jag haft acne-cystor, sådana här trevliga finnar som ligger under huden och som inte går att klämma. Att man samtidigt får höra av människor (sådana som knappast haft en finne en enda gång) "Pilla inte, det blir ärr!" gör att man vill slå in pannbenet på närmaste tänkbara individ. GE MIG EN KNIV SÅ JAG KAN KARVA UPP SKITEN, ge mig hur många ärr som helst, bara smärtan försvinner av den enorma spänningen som blir i huden. Förövrigt var det så jag spenderade min morgon, med en nål i badrummet där det är sjysst belysning.
Det är hemskt att acne kan påverka självförtroendet till den grad att man vissa morgnar tänker "Vad skönt, idag behöver jag inte visa mig bland folk". Det finns statistik på att personer som lider at svårare typen av acne är mindre sociala till följd av det. Det är hemskt, och jag känner igen mig.
Jag avslutade min 4 kur antibiotika, där varje legat på 6 månader (fatta hur mkt antibiotika jag fått i mig under dessa år...), och jag avslutade den sista precis innan Portugal. Ångesten att ta det sista pillret var enorm, för jag visste att det skulle komma tillbaka, och självklart hade jag rätt. Sedan dess har ja haft några stycken, men nu har det kuliminerat ordentligt. Inatt har jag vaknat en miljon gånger av 4 inombordare jag har runt munnen, där den ena ligger så nära läppen att den ser ut som att den varit med om en botoxbehandling som gått snett, vilket har gett den ett deformerat utseende. Det gör ont att äta, det gör ont att prata, det gör ont att le, jag ser misshandlad ut och jag har inlett ett kyssförbud. (som den andra halvan iofs inte vet om än, men iaf)
Jag är inte bitter, jag tycker bara det är orättvist att jag dragit den fetaste nitlotten i det genetiska lotteriet ever och jag aldrig känner mig fin för att det gör så ont, och jag är smärttålig. Och vad gör jag när jag mår dåligt? Tränar ännu mer, det är ett fantastiskt sätt att bli av med aggressioner ska ni veta. Men eftersom jag är som jag är så vill jag alltid tro att det finns en lösning, och jag googlar, googlar och googlar. (Pratar med läkare också iofs). Så jag trodde för ett kort ögonblick idag mig ha hittat en lösning, ventilerar, ringer upp och kollar hur det är, och självklart får jag höra att den behandlingen har ersatts med ett P-piller som ger samma effekt och dessutom hjälper mer. Thanks.
Okej, problemet är att jag inte tänker stoppa i mig hormoner, och det verkar som att det är det enda som kan hjälpa mig. Under våren har jag haft ett flertal duster med ungdomsmottagningen vad gäller just hormoner och att min kvinnlighet (läs menscykel) är helt upfuckad, och att jag därför vände mig dit för att få hjälp. Så, jag kliver in där och de basicly kastar p-piller på mig, som en universallösning liksom. Jag är nog en av de jobbigare människorna de har där med tanke på att just deras uppförande triggade igång en diskussion som aldrig tog slut, och att de hamnade i en jävligt obekväm situation där de blev ifrågasatta när de inte hade några svar.
Jag vill inte äta hormoner, jag känner inte någon som mått bra på p-piller, och det skrivs ut vind för våg till alla kvinnor som har problem med något, och jag lyckades efter många samtal få en nuva-ring (med lägre hormondos) som skulle återställa hormonbalansen i min kropp, eftersom både acnen och menscykeln beror på katastroftillstånd hormonmässigt. Jag hoppades att det skulle fungera, jag hoppades som aldrig förr. (Vad är det här med att alltid tro sig hitta en lösning, hoppas att det ska fungera av hela sitt hjärta, och sedan få den spolifierad? Destruktivt värre). Fast den där jäkla ringen var bajs, på riktigt. Jag mådde illa så jag inte kunde äta, var trött, var aldrig genuint glad, magsmärtor, blödde konstant, grinade för ingenting, kände mig värdelös, blev äcklad av allt, bröstsmärtor och aknen blev värre. Ringjäveln åkte all världens väg när jag inte orkade längre, Yey! Därför är jag inte sugen på att testa ett nytt hormonpreparat där det inte sker någon som helst "check-up" av hur man mår, eller hur kroppen mår, för det är tydligen inte viktigt så länge preparatet åtgärdar det som inte fungerar.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag sitter fast i ett ekorrhjul där lösningen alltid återvänder till någon form av p-piller med tanke på att de andra metoderna inte fungerat, och jag kan inte förmå mig att stoppa i mig sånt, det går inte, även om de kanske skulle kunna hjälpa mig med två flugor i en smäll. Sen att P-piller är fruktansvärt oavsett är något annat, men det skulle jag kunna skriva en hel uppsats om.
Därför överväger jag Roaccutan, även om jag inte vill, för där blir man uppföljd med både blodprov flera gånger och möten under kurens gång, och det rättar i alla fall till de hemska bölderna utan hormoner. I really can't believe I said that.
Spring i ömma ben
Aw, ibland får jag så underbart bra idéer!
Exempel på en sådan är att springa till dagis när jag ska hämta Lotus i Björnkulla. Perfekt.
Exempel på en sådan är att springa till dagis när jag ska hämta Lotus i Björnkulla. Perfekt.
Förövrigt så var det rätt bra med lite regn idag, dels för att det blir friskare luft, dels för att jag får så mycket gjort inomhus. Jag har städat mitt rum, plockat ner tvätt, tagit fram sommarkläder, plockat undan vinterkläder, diskmaskinat och handlat shorts. Allt det där skjuts liksom upp när jag inte pallar göra det efter jobbet/är fint väder ute, plus att jag fick bocka av allt på min att-göra-lista. Score.
Nu: MAT
HELG DELUXE
WOHO, jag har helg i 5 dagar nu!
Fyfan vad det tar på psyket att stå och vara trevlig 7 dagar i sträck, och dessutom gå upp 03.15 för att tiderna är helt fucked up. MEN, desto skönare känsla när man väl blir ledig. Jag har dessutom varit tvungen att käka medicinen jag fick för att lindra smärtan i knäet (som jag aldrig använde) för att palla med att stå upp, whatever it takes liksom.
Nu sitter jag iaf nyduschad och ska ta och pallra mig över till hjärtat för att plantera om hans blommor när han ändå inte är hemma än...
klockan 20.00
Jag tror jag klagat rätt rejält på att det är trist att gå upp tidigt på morgonen när det är mörkt, men vet ni, det är faktiskt värre när det börjar bli ljust.
Försök själva att gå och lägga er vid 20.00 när det fortfarande är en massa sol och skrattande människor utanför fönstret. Det är helt omöjligt...
Men iaf, det är cash. Jobbar från 04.15 varje dag den här veckan, och timmarna mellan avslutat pass och "godnatt" försöker jag hinna både till gymmet och vara ute (vilket är en svår combo eftersom jag vill vara ute så mkt som möjligt, men inte kan vara uppe hur länge som helst = gym mitt på dagen (som är inomhus)).
Sedan är det lite synd om mina knän, fötter och vader. Dem gillar inte riktigt att stå upp non-stop och är superömma för tillfället :-S
Nej, nu ska Perbz, 8 år, röra sig mot badrummet och tandborsten för att sedan checka ut för dagen.
Frukost
Jag har flyttat med mig datorn för att kunna äta frukost ute. Är man väderjunkie så är man.
Sverige är ett väldigt fantastiskt land när det är fint väder, men är även det motsatta när det är snorkallt eller regnar.
Igårkväll premiärcyklade jag till stallet i strålande sol, och väl där fick vi veta att vi skulle rida på utebanan = hela lektionen i solnedgång. Sen att det gick kalasbra gjorde att det blev en hallelujah-kväll som avslutades med middag hos Pär.
Jag hann med andra ord med massa grejer igår? Hälsoundersökning, träning, sol, cykla, stallet och middag, inte undra på att dagen bara försvann.
Stucken gris
Jag fick ju en hel hälsoundersökning av mamma i tidig födelsedagspresent, och idag fick mina armveck äran att agera nåldynor.
Med en hälsopedagog fyllde vi i en blankett med massa frågor om kost, sömn, smärta, träning, livet osv. Sedan blev man vägd, mätt, blodtryckad och blodprovad, och jag var tydligen fett svårstucken. Det tog en stund innan hon kom på att jag faktiskt har en arm till som vi kunde kolla, och se där, ett perfekt ställe! Så jag fick tre stick i ena armen och ett i det högra. Thank you very much! Så nu vet alla att jag har en dominant högersida vad gäller blodkärl, ok?
Sen trampade vi cykel, och med det fick man reda på bl.a. lungkapacitet och konditionsvärde. Nu kommer jag ju självklart inte ihåg ett skit (blev jävligt många siffror på en gång), men man får allt till sin mejl inom 2 veckor. Spännande.
Men sammantaget var jag frisk som en nötkärna och vältränad, om man bortser från blodproverna som vi inte vet något om än =)
Nu har jag satt i mig en dubbel grötportion och en stor kaffe, man fick liksom inte äta eller dricka något innan alla prover...
Kamp
Den roligaste delen av att ha varit utomlands är den där kampen som uppstår när man kommit hem.
Den där kampen om att försöka hålla sig lika brun så länge som möjligt.
Den där kampen om att försöka hålla sig lika brun så länge som möjligt.
Än så länge har det gått bra, men om Sverige kunde erbjuda lite mer sol och lite mindre hagel skulle allt bli väldigt mycket lättare.
Hemma
Jag är hemma.
Den här resan har varit den absolut bästa av de tre vi varit på.
Vädret har varit klockrent. Allt har varit klockrent.
Strålande sol varje dag och väldigt varmt. Vi badade t.o.m i atlanten två gånger.
Mamma och jag har varit crossfittor, blivit kära i två instruktörer, dansat på stranden, sprungit bergspasset i hettan, ätit bävermycket, fått varsin awesome solbränna m.m.. Jag har även kladdat solkräm på en halvnaken Paolo Roberto, fast jag blev mest traumatiserad av just det med tanke på hur attentionwhorig han är. Jag mår psykiskt dåligt av sådana människor.
Nu ska jag till gymmet, jag har saknat det.
Hej då Huddinge, Hej Arlanda
Nu bär det av mot Arlanda och Portugal.
Vi landar 20.30 portugisisk tid...
How can I live without somebody like you
Det är så jävla tråkigt att packa. Det känns som att man aldrig blir klar.
Däremot har jag gjort en sak som jag aldrig brukar göra innan jag ska resa bort, och det är att ha städat rummet. Hör mammas röst i skallen "MEN DET ÄR SÅÅÅÅÅÅ SKÖNT ATT KOMMA HEM TILL ETT RENT HUS", och det var enda anlendingen till att det tog/har tagit emot.
Så, snart ska jag äta Calles mat, och sedan ska jag till gymmet för att träna med Mange för sista gången på en vecka. Jag bara överger honom som en sommarkatt, typ.
Skägg
I'll check in tomorrow if I don't wake up dead, let's be alone together
Rainy day, men jag tänker gå och häma Lotus idag iaf.
Har börjat packa så smått, och jag hatar det. Man letar efter speciella plagg som man inte hittar, och man letar arslet av sig utan framgång. Blev dessutom genomsvettig när jag var tvungen att ta ner tunga kartonger med sommarkläder som står alldeles för många cm ovanför mitt huvud (jag stod på en stol med hjul precis vid en trappa, och jag överlevde). Jag ska packa klart allt på fredag, för då har jag hunnit köra den sista tvättmaskinen.
Fast jag var rätt glad iaf, även om jag inte hittade det jag ville, för Fall Out Boy släppte sitt nya album idag, och jag har aldrig varit en fan av dem, men har gillat ett fåtal låtar. Jag visste redan när de släppte "my songs know what you did in the dark" att det här albumet skulle bli bättre än de andra, och självklart så är hela jävla albumet awesome, så jag har fangirlat med Elin.
Nu ska jag klä på mig för att klara en regnpromenad.
Reality
Jag söker nytt jobb, vad som helst där jag inte behöver träffa människor
Idag var jag väldigt nära på att ringa chefen på plats och säga upp mig för att slippa alla kundjävlar som behandlar en hur som helst, och när det passar.
En äldre man kom in och skrek på mig och min kollega, ingen av oss fattade vad/vart problemet var och jag följde efter honom ut till bensinpumparna eftersom det varr ditåt han pekar (han tyckte jag var dum som inte fattade att det självklart var den röda bilden som var hans bland 5 andra!). Efter mycket om och men förstod jag vad problemet var, en skylt. EN SKYLT.
Så fort jag försöker svara på det han säger/frågar/skriker avbryter han mig. När han gör en paus frågar jag om jag kan få prata till punkt utan att han avbryter mig, han nickar, men avbryter mig lika fort igen så fort jag öppnar munnen. Samtidigt står hans fru tyst bakom honom och nickar instämmande till allt det han hivar ur sig.
Efter mycket om och men förstår jag vad han skriker om.
Vi har pumpöar, dvs. en pumpö som har en pump på varje sida. På varje kortsida sitter en stor metallskylt fastskruvad där det står vilka drivmedel vi erbjuder. Just den pumpen han ställt sig vid är avstängd, alltså har den gula skyltar på handtagen så man inte ska kunna tanka där (pumparna på ena sidan av den pumpön är således avstängda för reparation, medan de på andra sidan fungerar utmärkt).
Så, vad var problemet? Jo, att vi ljög när vi skyltade att den pumpen hade drivmedel (fast det bara var ena sidan som var ur funktion), och han nu skulle bli tvungen, pga. vårt bristande arbete i att inte ha spraymålat hela skylthelvetet med att pumparna faktiskt inte fungerade på ena sidan, och att han nu skulle bli tvingad att sätta sig i bilen och köra ett halvt varv runt pumpen till några av de handtagen som fungerade. GIVE ME A FUCKING BREAK.
Den tiden det tog för mig att förstå vad problemet ens var tog 20 min. Under den här tiden fick jag höre diverse:
"Fattar du?! eller är du trög?!" (Nej, jag kunde bara inte svara för att du vägrade hålla käften, och att jag inte ser någon mening i att vi står och skriker i mun på varandra)
"Dagens ungdomar är inte de briljantaste, de borde ta tag i sina liv, speciellt du flicka lilla" (Sååatte, det är inte att ta tag i ens liv att arbeta för att få cash?)
"Riktigt dålig service att dig att inte ta ner skylten! Lögnare är några jag ser ner på" (Jag ska bara hämta en motorsåg och såga av bultarna den sitter fast med i marken)
"Du borde bli mer hyfsad mot äldre, helt klart" (Jag fick ju inte en syl i vädret?!)
"Jag ska ringa din chef och tala om för honom hur oduglig du är på att utföra ett enkelt arbete"
"Du verkar faktiskt lite efterbliven, men det är ju klart" (Vadå "klart"?)
"Jag tycker allt att man ska behärska ditt arbete innan man börjar få betalt"
"Tycker inte du att det här med skylten är ett problem?! Hur kan du säga så???" (När jag lyckades få ur mig att han helt ärligt är den första som ens uppmärksammar det)
...och såhär fortsatte det i 20 min innan han kastade en 1000-lapp på mig, körde runt pumpen till andra sidan, tankade och åkte därifrån.
...och såhär fortsatte det i 20 min innan han kastade en 1000-lapp på mig, körde runt pumpen till andra sidan, tankade och åkte därifrån.
Kan någon bara tala om för mig vad av ovan som faktiskt hade något med skylten att göra? Och varför man lägger så enormt mycket energi på en skylt? Och varför det inte är okej att den är kvar när pumparna väntar på service? Det var väl skylten och inte mig det var fel på? Jag var mest imponerad över att han använde ord som efterbliven (och andra synonymer för det) mot någon han inte ens känner.
Jag ångrar så att jag inte tog regplåten så jag kunde söka upp hans adress och skriva honom ett förbannat långt brev att man inte behandlar någon enda människa på det här viset, men jag var lite för uppjagad för att kunna tänka klart.
Så, jag hoppas du är nöjd med att ha förstört hela min fucking dag, gubbhelvete. Ibland skäms jag över att vara av samma art som dessa idioter.
Semester
Lunch med moderdjuret på måndag, Lotusansvarig tisdag och fika med Elin och Frenischen på onsdag.
Åh mitt liv är jobbigt när jag börjar min "semester" nästa vecka.
Beslutsångest
Okej, det är trist väder, men jag har massa ny PW-musik i telefonen, så jag vet inte om jag ska gå och hämta Lotus, eller ta bussen...
Jaja, jag har 1 timme på mig att bestämma hur jag vill göra.
Har varit relativt schizo nu under morgonen eftersom jag har kollat min ansökan till universitetet minst14 gånger.
(så den verkligen är skickad liksom)
Och ja, varje gång jag kollat så har den varit det, så nu tänker jag inte kolla fler gånger.
(så den verkligen är skickad liksom)
Och ja, varje gång jag kollat så har den varit det, så nu tänker jag inte kolla fler gånger.
Helg för mig
Den här veckan har hitills varit ett hjul som bara gått runt, runt och runt.
Jag har hunnit ha förbannat ont i mina ben pga träning, köpt linser för 950 pix, planerat en ny tatuering, börjat läsa en fantastisk bok, missat varenda middag med mamma och syster, bränt skivor till Calle, städat mitt rum och jobbat.
MEN, jag är ledig idag och imorgon, jobbar helgen, och om inga planer ändras kommer jag vara ledig hela nästa vecka, och den lördagen åker moderdjuret och jag till portugal = jag är jobbledig i nästan 3 veckor! Min semester blir redan i april, jösses.
Nu ska jag och mina helt awesome linser till gymmet.
Present i förskott
Fick min födelsedagspresent från mamma i väldigt mycket förskott för några dagar sedan.
Den måste nämligen genomföras innan jag ens fyllt år.
Den måste nämligen genomföras innan jag ens fyllt år.
Det var en fullständig hälsokontroll där man bl.a. ska cykla och grejer för att kolla syreupptagningsförmåga, blodprov och en massa annat. "Mäh, vem vill ha en sån grej när man fyller år?", JAG.
Det är med skräckblandad förtjusning kan jag tala om.
(Rimtekniken har definitivt följt med X-kromosomen rakt in i mig förövrigt)
Tjejzonen
Jag köpte ett armband idag för att stödja "Tjejzonen". Jag uppskattar det dem står för, och vad dem gör.
Dagens goda gärning om jag ska vara riktigt ärlig.
Senaste inläggen
- överreaktion eller inte
- Deformerad smärta
- Spring i ömma ben
- HELG DELUXE
- klockan 20.00
- Frukost
- Stucken gris
- Kamp
- Hemma
- Hej då Huddinge, Hej Arlanda
- How can I live without somebody like you
- Skägg
- I'll check in tomorrow if I don't wake up dead, let's be alone together
- Reality
- Jag söker nytt jobb, vad som helst där jag inte behöver träffa människor
- Semester
- Beslutsångest
- Helg för mig
- Present i förskott
- Tjejzonen
Kategorier
- 30 dagar
- Hästar
- Min vardag
- Musik
- Picture of the day
- Signeringar/konserter
- Truth of the day
- Träning
- Tänkvärt
Arkiv
- December 2014
- November 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009