Ah, eh, alltså, äsch, Hej!
Universitet = självmord.
Jag skämtar inte. Min vardag den första månaden har varit hysterisk, och det första momentet har varit bananassvårt. Jävla kemi. Jag har gått upp vid 6 på morgonen, varit i skolan till ca 16, åkt hem, satt mig och pluggat, vid 20 har jag ibland tränat lite (har varit megaförkyld...) och sedan pluggat tills jag gått och lagt mig vid 23. NEJ, det är inte så roligt som det låter. Och det är exakt den anledningen till att jag inte har bloggat någonting alls.
Den här veckan har jag iaf satt igång med träningen igen, vilket är så jävla skönt. Går dock runt med den fetaste ångesten, tentan i onsdags var så galet svår att i princip alla satt kvar tiden ut (5 jävla timmar), för att man helt enkelt inte hann klart. Sedan var det begravningsstämning resten av veckan eftersom alla kände att det gått sjukt dåligt, typ kollektiv sorg eller något. Man vill INTE plugga till en omtenta mitt i det nya momentet vi började med i torsdags.
Har jag tur, och håller alla tummar jag har, så har jag lyckats skrapa ihop dem 30 poängen jag behöver för ett E, men det vette tusan.
Ah, okej, men det här nya momentet verkar lite bättre, dels är det inte lika många labbar (Yey! bara 5 labbrapporter att skriva på en hel månad!) och det handlar om lite intressantare saker, + att föreläsaren är mycket lugnare och inte alls lika hetsig som den förra var. Så nu hoppas vi att det här med orbitaler, Planck, Schrödinger, Spektroskopi och radiovågor går liiite bättre...