Okej, det var FRUKTANSVÄRT JÄVLA ASKORKAT att säga "jag ska springa en mil!", och sedan försöka göra det. Mina lungor är så fruktansvärt trasiga och trötta att dem inte vill springa, ändå så försöker jag. Hur jävla dum i pallet får man vara? Jag hör bara mamma i skallen: "Pillan, för att vara smart är du jävligt korkad" (Well I know vart jag fått det ifrån iaf...)

 

Mina vrister skrek "NEJ"
Mina benhinnor skrek "NEJ"
Mina knän skrek "NEJ"
Mina lungor skrek "NEJ"

Vad gör jag? Fortsätter. FUCK LOGIC. Varför lär jag mig aldrig att min kropp är så mycket klokare än mitt huvud? Så nu säger jag förlåt till min kropp, en gång till, och hoppas att den fortfarande kan reparera sig, för nu blir det rehab av knän, benhinnor, knän, lungor, you name it. varje. dag.