Och ja, jag har så svårt att säga att jag är jävligt bra, men fyfan vad jag är bra. Jag grejade det där fruktansvärt kämpiga reaktions-momentet! Lättnaden som uppstod var helt knäpp, och jag spatserade glatt till gastroskopiundersökningen som jag skulle göra.

 

Alltså, underskatta in gastroskopiundersökningar, shit vad jobbigt det var. Men, inga magsår eller liknande, dock en sjukt veckad tolvfingertarm och helt off i skallen ett dygn pga. det lugnande medlet man får. Det är förövrigt min tolvfingertarm som gör så jäkla ont när jag äter, för maten ska  liksom igenom där samtidigt som magsäcken trycker på den veckade delen för att den full = ingen bra kombo. Han tog även glutenprover och bakterieprover, så får svar på det om typ 3 veckor, och vad vi ska göra med min stackars tarm.

 

Seeeen är jag ju överstepillaren nummer 1, och låt mig säga såhär: om du nödvändigtvis måste pilla sönder ett födelsemärke så det vägrar läka, gör det på ett lämpligt ställe. Själv tyckte jag att det var smidigt att för 3 veckor sedan pilla sönder ett långt upp på insidan av låret. KORKAT. Så jag var hos en läkare och karvade bort det idag, det fanns liksom ingen chans för det att läka precis där låren går ihop, och jag vet inte hur många gånger jag rivit upp det även om jag haft plåster på det.

 

Nu har jag istället en fet kompress och massa stygn i låret (hur kan det krävas så många stygn för ett fjantigt födelsemärke...?), vilket gör att jag ser skitnödig ut när jag går... Det är svårt att försöka vara hjulbent när man inte alls är det kan jag tala om. Varför kunde jag inte pilla sönder ett på armen eller nåt?

 

Nu ska mina fingrar fortsätta dansa labbrapport en stund innan jag ska på systers dramalamaföreställning.