"Under konserten så raddas hitlåtarna från en lång karriär upp, vi får höra nytt och gammalt. Under ”Rockstar” är det mycket allsång, men roligast är att många i publiken får möjlighet att vara just Rockstar i några sekunder då man hittar alla som sjunger med och visar på skärmarna. Allsång var det även på många andra låtar bland andra ”Someday” och ”Gotta be somebody” och under långa perioder så hände det där underbara; även sittplatserna förvandlas till ståplats. Framförallt under den lite hårdare låten ”Burn it to the ground” så får man nästan hela Globen att hoppa.

Nickelback är lite svåra att kategorisera, de brukar hamna i hårdrocksfacket men det är väldigt mycket ballader vi får höra under kvällen, inget fel i det. Men skulle jag jämföra dem med något så är det en trevlig ljum underbar sommarkväll med några små snapsar Jäger som avbrott i rosé smuttandet.

Det är med en väldigt, väldigt liten hårsmån som detta inte blir en fullpott med fem stjärnor idag. Det är en sjukt stark fyra och för att citera drinking coachen på första raden: ”Fucking awsome!”."

Alltså, Elin är ju för underbar, vi är konsertkompanjoner, typ. Men iaf, jag är ju en sådan där blödig person, och Elin stod också och småsnyftade när "Far away" och "Lullabye" spelade. Även ståpäls framkallades under "Burn it to the ground" och "when we stand together" när alla stod upp och hade lite allsång/hoppade loss.

Vi hade riktigt bra platser, vi stod precis vid staketet på andra sektionen så vi inte skulle bli mosade längst fram. Jag såg allt utan att behöva stå på tårna, a-a-a-amazing. Dock var det svettigt, fast inte lika mkt som på simple plan. Inte ens i närheten faktiskt.

Minnesvärd kväll? Absolut. Att se Nickelback live fanns ju på min bucketlist, och efter "Far away" skrek jag till Elin: "NU KAN JAG DÖÖÖÖ ELIN"

Nu sitter jag med ett fånigt flin i hela fejset. Deal with it.