Började morgonen med fysik, och jag satt med en jäkla uppgift i nästan 1 h utan att lyckas lösa den! Just i ett sådant tillfälle går jag bananas, när jag inte förstår vad jag ska göra, men som jag vill kunna, och jag blir otroligt frustrerad och helt knäpp. Viljan att kunna allt på en gång är bland stor att det går till överdrift och jag blir arg och tror att jag är för korkad för att kunna lösa problemet. Jag gav upp på uppgiften för jag var tvungen att åka till skolan för långkörarlektionen.
(Den riktiga fysikläraren var galet trist btw...)

 

Under lektionen kom just den frågan upp och vi fick höra något i den här stilen:  "äsch, skit i den, den är överkurs". Han svär som en borstbindare. Dock visade han hur man skulle lösa den, och jag hade haft rätt i hela mitt resonemang fram till sista steget där jag inte hade kunskaper nog för att fortsätta. Fatta vad jävla onödigt att jag hetsade upp mig som fan imorse över att jag "inte kan något", standard. Att jag aldrig lär mig, dramaqueenstyle.

 

Nu ska promenera till gymmet, och imorgon blir det upp tidigt så jag hinner med allt som ska göras, bl.a. en hemmalabb och labbrapport i biologi.