I onsdags hade jag inte mitt brightaste moment på länge, ärligt.

Jag är på väg hem från gymmet och står med väskan hängande i armvecket, korken till flaskan i ena handen och den fulla vattenflaskan i andra. Jag slänger ner vattenflaskan i väskan, står och stirrar ett tag med korken i andra handen och tänker *något saknas*. Sedan känner jag vatten som rinner nedför mitt ben, genom väskan, och jag kopplar fortfarande inte att jag står med korken i handen.

Efter kanske 30 sekunder kommer jag på "helvette, korken till flaskan, som var full, håller jag kvar i handen!".
Som sagt, inte ett utav mina bästa ögonblick...