dags att vara klok igen
Japp, det är jobbigt att vara klok! Men ensak tänkte jag på, typ i natt?
Eller snarare när Camilla och jag spelade in "how to borsta tänderna and use some tandtråd". Och min slutsats var: komplex flyttar sig hela tiden och det är inte förrän man växer i sin kropp som man gillar den.
Och eftersom man inte har vuxit i sin kropp när man är typ 11-18 så är det jävligt onödigt att wastea time på att bry sig om saker man hatar med sig själv. Varför sa ingen åt mig i typ sjuan eller åttan att "det är bara du som bryr dig och du har inte vuxit i din kropp, live with it, du kommer bli nöjd senare". Men nej, ingen sa det till mig. Idioter!
Enda fram tills för typ 1 år sedan har jag hatat mina läppar, dem var för stora, särskilt underläppen eftersom pappa kasta in mig i ett träd och jag har ärr ifrån det där. Men nu typ avgudar jag dem för att dem är fylliga och jag behöver ingen förstoring, läppglans som förstorar eller annat meningslöst crap. Och det där jäkla ärret, vem tänker på det? dessutom får jag mig ett gott skratt när jag tänker på att jag faktiskt blivit inkastad i ett träd av min pappa... twice faktiskt =D
And then, jag hade komplex för min rumpa, dude, jag trodde den var big! Men egentligen var det bara resten av mig som var för smal... Nu har jag växt i den och ser inget större fel i den, nu har jag börjat nojja över benen istället, men jag antar att jag växer i det också ;)
Har alltid stört mig på att min nästipp är rund istället för rak eftersom ALLLLAAAAA andra har en rak. Seriously, alla ser olika ut och man ser bara det man vill ha. Hur många människor finns med rundad näsa egentligen? väldigt många.
Men ett komplex jag har kvar är finnarna, it's not fun! När man dessutom har haft dem ityp 6 år börjar man tröttna. Men på tisdag ska jag till en läkare och ta tag i det (ytterligare en gång...). Men den här gången är det en specialist som förhoppningsvis kan svenska
Jag ska sluta komplexa helt enkelt, gör det du med så blir livet lite roligare ;) And remember, du växer i dig själv både psykiskt och fysiskt.
Die complex, die...
Eller snarare när Camilla och jag spelade in "how to borsta tänderna and use some tandtråd". Och min slutsats var: komplex flyttar sig hela tiden och det är inte förrän man växer i sin kropp som man gillar den.
Och eftersom man inte har vuxit i sin kropp när man är typ 11-18 så är det jävligt onödigt att wastea time på att bry sig om saker man hatar med sig själv. Varför sa ingen åt mig i typ sjuan eller åttan att "det är bara du som bryr dig och du har inte vuxit i din kropp, live with it, du kommer bli nöjd senare". Men nej, ingen sa det till mig. Idioter!
Enda fram tills för typ 1 år sedan har jag hatat mina läppar, dem var för stora, särskilt underläppen eftersom pappa kasta in mig i ett träd och jag har ärr ifrån det där. Men nu typ avgudar jag dem för att dem är fylliga och jag behöver ingen förstoring, läppglans som förstorar eller annat meningslöst crap. Och det där jäkla ärret, vem tänker på det? dessutom får jag mig ett gott skratt när jag tänker på att jag faktiskt blivit inkastad i ett träd av min pappa... twice faktiskt =D
And then, jag hade komplex för min rumpa, dude, jag trodde den var big! Men egentligen var det bara resten av mig som var för smal... Nu har jag växt i den och ser inget större fel i den, nu har jag börjat nojja över benen istället, men jag antar att jag växer i det också ;)
Har alltid stört mig på att min nästipp är rund istället för rak eftersom ALLLLAAAAA andra har en rak. Seriously, alla ser olika ut och man ser bara det man vill ha. Hur många människor finns med rundad näsa egentligen? väldigt många.
Men ett komplex jag har kvar är finnarna, it's not fun! När man dessutom har haft dem ityp 6 år börjar man tröttna. Men på tisdag ska jag till en läkare och ta tag i det (ytterligare en gång...). Men den här gången är det en specialist som förhoppningsvis kan svenska
Jag ska sluta komplexa helt enkelt, gör det du med så blir livet lite roligare ;) And remember, du växer i dig själv både psykiskt och fysiskt.
Die complex, die...