Jag hade ju fått uppgiften att laga våfflor till middag, och det gjorde jag. Samtidigt hade jag radion på högsta volym =) Det var mycket nice, om man lyssnar tillräckligt högt så glömmer man tänka.
Sen när de andra kommer och äter står jag fortfarande och gräddar våfflorna, så tar dem hur många som helst så jag tror att det inte ska bli några kvar till mig. Jag säger det till dem och alla tre slutar tugga och vänder på huvudet och bara stirrar på mig för att sedan fortsätta äta. Ibland är dem riktigt efterblivna alla tre!