Sen i Torsdags har jag mest sysslat med att hosta upp mina lungor och mått dåligt med snor rinnandes i hela ansiktet. Dum som jag var jobbade jag igår iaf, och har väl mått som jag förtjänat idag. Det värsta jag vet är att vakna upp (ALLTID på söndagar) och veta hur mycket man har att plugga under dagen, och ännu värre blir det när man inte är frisk och kry. Då vill jag dra täcket över huvudet och vara någon annanstans. Men ändå så pallrar man sig upp, och tar sig igenom dagen, (och är otrevlig mot allt och alla) och vet att det kommer bli lika-jävla-dant imorgon, man blir förfan aldrig klar. DÅ, då vill jag hoppa av allt vad skola heter, flytta ut i skogen och skaffa en massa hästar, och bara vara.

 

Min psykolog säger att jag inte är någon "superhuman" och måste "hitta strategier", då vill jag slå henne i ansiktet och fråga hur hon skulle gjort om hon var 20, presterande, tvungen att kriga med äckliga människor i morgonrusningen, går på en naturlinje och jobbar samtidigt, tränar lite däremellan och försöka vara trevlig under tiden. Okej, det är väl kanske ett ganska vanligt Svensson-liv, men whatever.

 

Fast jag är nog ingen superhuman när allt kommer omkring, hur mycket jag än vill. Om jag försöker titta på mitt liv utifrån så är det rätt destruktivt, allt från mat till plugg till skola till för lite fritid, till... allt. Det tar på krafterna att alltid vara på språng, och bara ha en ledig dag i veckan, vilken nu har blivit min ångestdag deluxe, hej söndagar!

 

Därför vill jag skaffa mig en hästgård och skita i det här. För det är tamigfan inte kul någonstans. Nu ska jag gå och lägga mig, och hoppas att jag kanske är nästan frisk imorgon...