Och mitt uteblivna bloggande beror helt enkelt på att jag försöker förstå mig på livet, och det går rent utsagt åt helvete. Dels beror det väl på att jag är så fruktansvärt ombytlig, oresonlig och aldrig nöjd. Jag skulle ha kunnat slängt upp en bild på en semla igår eftersom det var fettisdagen, men vad spelar det för roll när majoriteten av alla Sveriges bloggar/sociala nätverk skyltade med sina extremt fina, hembakade semlor i hopp om lite bekräftelse, för att sedan gå och tvångsträna pga. det dåliga samvetet som uppstod efter semelorgien, något annat går ju inte att göra med tanke på den jävla träningshysterin som smittat hela befolkningen. Jag har varit hysterisk hela tiden, just sayin'.

 

Missförstå mig rätt, jag är inte inne i någon kris eller mår speciellt dåligt, men inte heller överbra. Jag känner mig bara normal, och det är väl där felet ligger som inte fungerar i mitt huvud. Jag vaknar, jobbar lite, går hem, sitter och vilar framför datorn, äter middag, går till gymmet, går hem, sover. Så fruktansvärt ostimulerande och jag låter dagarna flyta iväg och ihop utan att ta tillvara på tiden. Som idag när jag är ledig har jag all tid i världen att göra något vettigt, jag skulle kunnat lägga upp en bild på mina träningstights som jag lagat en söm i och skrivit "Kolla vad duktig jag är som kan sy!", för det är fanimig det enda jag gjort idag, och hur många bryr sig om en jävla söm? De flesta skulle med största sannolikhet göra en mental carebox som är tom, för det är liksom meningslöst att lägga tid på att ens fota en frickin' söm och lägga upp överhuvudtaget.

 

Såhär känner jag väl egentligen alltid när jag inte presterar något, och jag känner mig onödig. Samtidigt så fanns det inget annat jag längtade mer efter för ett år sedan, för då var jag inte heller nöjd. Då längtade jag till att "framtiden skulle börja", och nu är jag i den framtiden, och längtar fortfarande efter nästa framtid. När börjar den? Går livet ut på att vänta på nästa framtid? Vänta på nästa prestation? Vänta på nästa milstolpe? Det var det där med att aldrig vara nöjd och oresonlig. Mitt stjärntecken har iofs just det som "dåliga egenskaper". Karma.

 

Nu ska jag försöka ta vara på det sista av den här dagen så jag slipper se minuterna trilla iväg på ett lösaktigt sätt, och komma på när min framtid börjar. Nej, jag är inte deprimerad, jag har bara en light-identitetskris.